Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tegnér, gustaf mauritz armfelt
43
Motsägelser torde ej häller möta hans omdöme, att »hela den
Arm-feltska processen erhöll sin egentliga karakter pà grund af
Reuterholms ohejdade begär att hämnas, därför att hans person och hans
styrelse varit föremål för hån och nedsättande omdömen, och att
planer varit smidda för hans aflägsnande».
Sedan Armfelt i mars 1794 genom flykten räddat sig undan
den svenska regeringens försök att gripa honom" i Neapel, hoppades
han i Ryssland vinna äreställen, men fick nöja sig med en pension
på 5,000 rubel och att under namnet Brandt hållas internerad i
Kaluga. Genom sin hustrus ansträngningar fick han i slutet af 1797
rätt att lemna denna ort och vistades under åren 1798—1801 i
Berlin, Wien, Dresden, Prag, Paris eller vid de fashionabla badorterna,
ironiskt liknande sig vid Ahasverus. Tidtals lefde han också hos
hertiginnan Dorotea af Kurland på Löbichau och hos hennes dotter
prinsessan Vilhelmina på slottet Sagan i Schlesien, till hämd på Kaluga
och trots det annalkande halfva seklet spelande rolen af en nöjenas
koryfé. Herr Tegnér finner t. o. m., att »hans vistelse i denna krets
blef en idyll, som ej saknade sin romantik», ehuru den tyvärr
öfvergick till »en moralisk förvillelse, som var af mera än tillfällig art».
Under tiden utverkade i november 1799 grefvinnan Armfelt, som
utnämts till hofmästarinna hos kronprinsen, sin makes rehabilitation
och i september 1800 rätt för honom att återkomma till
fäderneslandet. I juni 1801 kom A. till Stockholm. Det var första gången
han sammanträffade med Gustaf IV Adolf såsoin myndig. Sjelf
hoppades han nil få en plats i dennes förtroende, som kunde sätta
honom i tillfälle att ingripa i ledningen af Sveriges öden. Han
skyndade genast att gifva konungen råd angående utrikes politiken,
därvid framhållande såsom högst önskvärd en näia förbindelse med
Ryssland. Men till sin förvåning möttes Armfelt »med en viss kall
förbehållsamhet». Han hade missräknat sig på den monark, från hvars
krona och lif han en gång velat afvärja hotande faror och för hvars
skull han störtat sig sjelf i olycka. Den med hvarje år tilltagande
missstämningen däröfver i förening med de sorgliga följderna af
konungens egensinniga och okloka uppträdande under den följande tidens
händelser, dref slutligen den värme »rojalisten» in i de missnöjdes läger
och bragte till affall den, som en gång svurit att aldrig öfvergifva
Gustaf III:s son! Om A. också icke fann något väntadt öfvertag i
politiskt afseende, åtnjöt han dock många bevis på välvilja och
hedrades med vigtiga uppdrag. 1802 blef han svensk minister vid hofvet
i Wien, som dock 1804 begärde hans rappeli, emedan han med en
för en främmande makts representant ogranlaga, men för A. så naturlig
djärfhet yttrade sig om den österrikiska politiken, särskildt dess
undfallenhet för Bonaparte. 1 Om också den gamle kontrarevolutionären
önskade se en stat af sådan styrka som Österrike återupptaga kampen
1 Träffande är den österrikiske vicekansleren Cobenzls omdöme om
Armfelt: »Ce Armfelt, quoiqu’il ait dans le fond de bons sentiments, est un de ees
tiommes, qni par leur fouge et leur envie de regenter partout, sont les pius
propres à gåter les affaires.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
