Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIDRAG TILL SVENSKA RIKSDAGENS HISTORIA 1650-
1680
73
sjunker icke heller hans verk till ett blott krönikeartadt uppräknande
af de kära elfsborgarnes alla krigståg. Man får veta just hvad man
söker och väntar sig i en regementshistoria, skildringar af det inre
lifvet inom regementet ej blott i krig, utan ock i fred. Utan att
göra mig skyldig till något smicker eller någon orättvisa, anser jag
mig därför kunna ställa hans arbete främst inom sitt slag af vår
krigshistoriska litteratur. Och jag finner ett yttre stöd för detta mitt
omdöme i det glädjande faktum att anteckningarna, ehuru icke
handlande om något af de inom tredje militärdistriktet utsatta prisämnena,
likväl tillerkändes priset af de sakkunnige personer, som utsetts att
granska de inlemnade täflingsskrifterna.
6. B.
Bidrag till Svenska Riksdagens Historia 1650—1680 af Karl
Beckman. 58 se. Upsala 1888 (ingår i Uppsala läroverksprograni
1888).
För 25 år sedan utgaf Nils von Steyern en förträfflig akademisk
afhandling under titeln »Bidrag till Svenska Riksdagens Historia
1600—1650», där han skildrade riksdagens utveckling och verksamhet
under den betydelsefulla period, då både dess former och dess
sammansättning för århundraden faststäldes och den mer och mer
obe-stridt trädde i utöfning af sina vigtigaste rättigheter, lagstiftning och
beskattning. Den halft revolutionära uppkomlingen från Engelbrekts
dagar började då omsider allmänt erkännas som innehafvare af den
makt, som landslagen tillerkände landskapens invånare. Hur
långsamt hade dock utvecklingen icke fortskridit. En enda konung hnde
riket haft sedan århundraden, en enda representation vann det först
nu under 1600-talets förra hälft. Ryckvis hade också denna
förändring försiggått. Landets glesa befolkning, de stora afstånden, de få
gemensamma intressena hade utgjort väsentliga hinder för en
sammanslutning. Stora yttre faror eller en storartad nationell utveckling
erfordrades för att sammansmida verket, men det kan ej nekas, att
detsamma bar spår af den långsamhet, hvarmed arbetet skett. Den
organisation svenska folket såg framför sig 1650 var för visso icke
helgjuten. Fullbordad under privilegiisystemets blomstringstid bar
den inom sig ett frö till svaghet och upplösning, och på samma
gång den visade bilden af inbördes tvedrägtiga lemmar, beröfvade den
sig sjelf så småningom möjligheten till föryngring genom
utestängandet af nya element. Det första svårare prof den hade att bestå,
bestod den också ganska slätt, och hundra år senare skulle dess
organiska brister ännu en gång bringa den nära nog om lifvet. Det
första profvet kom tidigt nog, redan efter 30 år, och det är
utvecklingen under dessa årtionden, från den tid räknadt, där v. Steyern
slutar, som herr Beckmans afhandling låter oss följa. I anslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
