Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERGES TRAKTATER 1521
-1571
77
när det icke är öppet krig, af små trätor, misstro och afund, som
bland annat förbittrade kung Gustafs gamla dagar och föranledde en
uttrycklig puukt i Eriks försäkran 1560, att han skulle till det högsta
beflita sig att tillintetgöra Danskarnes onda förehafvande och motstå
dem efter yttersta förmåga. Det var unionens välsignelse för Sverige.
I fördraget i Stettin kom man åtminstone på det klara med hvarandra;
man var öppna motståndare, men icke falska vänner. — I fråga om
Lybeck stälde sig saken onekligen bättre. Privilegierna 1523 och
privilegiirevisionen 1570 beteckna de två ändpunkter, mellan hvilka
den svenska handelns första fria och sjelfständiga utveckling på andra
vatten än Östersjön faller. Också blefvo dessa 50 år tiden för nya
förbindelsers anknytande i detta hänseende, hvarom äfven traktaterna
bära vitne. Förbunden med Nederländerna och med Frankrike ha
ingenting att skaffa med ett senare tidehvarfs vapenförbund, men de
äro af vigt såsom handelstraktater. Sundet förblef danskt och Sverige
insnördes i söder och vester af dansk-norska provinser, men mellan
Bohuslän och Halland fans dock en möjlighet att draga andan och
hämta luft, och redan kung Gustaf insåg till fullo betydelsen af
Elfsborg och Lödöse, »hamnen och nyckeln för alla landsändar vid
Vester-sjön och porten mellan Hallähd och Norge». Genom de förbindelser
åter, hvilka Gustaf I:s döttrar ingingo med tyska furstar, i Frisland
och Meklenburg, i Pfalz och Baden, fick man med Tyskland nya
anknytningspunkter, hvilkas uppkomst vi likaledes i detta verk kunna
följa, och som längre fram icke blefvo utan politisk vigt.
Men om traktaterna sålunda i vester och söder beteckna
öfvergången till ett nytt tidsskede, så gifva de däremot hvad östern angår
ett annat intryck. Väl kunna vi bevittna upplösningen af den
livländska ordensstaten, som i norra Europa spelade samma roll som
Italien femtio år förut i det södra, och besittningstagandet af Reval,
men fördragen med Ryssland ha ännu hela medeltidskaraktären qvar.
De visa ännu, dessa freder på vissa år, hvilken oefterrättlig granne
Sverige hade i öster, och deras vidunderliga former göra dem till
kulturhistoriska aktstycken, hvilka intyga att den ryska tsarens barbari
endast öfverträffades af hans högmod.
Vi ha i korthet antydt karaktären af den period, som i denna
del af traktatverket belyses, och de vigtigaste af de traktatsenliga
förbindelser Sverige under densamma ingick. Vi böra äfven påpeka
några enskildheter af det nya och vigtiga, som bandet innehåller.
Vi finna i början ett antal aktstycken, ehuru icke af traktatsnatur,
som belysa upplösningen af föreningen med Danmark 1521—1523,
några af dem, så vidt vi veta, för första gången tryckta. Så möter
oss som n:o 1 Kristiern ILs manifest från Jönköping den 12 mars
1521, ett af de första mot Gustaf Eriksson riktade; det innehåller bland
annat några beaktansvärda uppgifter om de båda Ribbingarne, som
konung Kristiern Bkulle afdagatagit och hvilka sedermera i sägnen om
Kristierns grymheter skulle spela en så stor roll. Får man tro konung
Kristiern, hade han låtit gripa Lindorm Ribbing, Per Ribbing, Olof
småsven och några hofmän, »deras sväne», och förmodligen dödat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
