Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
öfversigten och granskningar
lemnat plats för dato öppen och ville anse bägge utfärdade först
efter konungens utropande, ser ett bevis för att konungen enligt
svenska regeringens åsigt skulle i egenskap af svensk konung af
stortinget erkännas som norsk, så måste ju häraf följa, att enligt svenska
regeringens åsigt konungen af Sverige borde efter konungavalet såsom
svensk konung upplösa stortinget — den ena fullmakten var särskildt
för detta ändamål utfärdad; inen en så absurd åsigt torde man
icke kunna med rimlighet tillägga Sveriges regering.
Att själfva föreningsfrågan både blifvit betraktad och i allmänhet
behandlad som ett svenskt regeringsärende samt att stortinget var å
sin sida fullkomligt medvetet därom, att det underhandlade med
8veriges ombud och i sin grundlag ingick förbindelser mot Sveriges
rike, har emellertid författaren till fullo ådagalagt. Anmälaren har
förut sökt visa detsamma, men med tillgång till ett långt mindre
material Genom sin fullständiga kännedom af statsrådsprotokoll,
bref och andra arkivhandlingar har förf. lyckats visa, att de afvikelser,
som i denua fråga understundom förekommo, hade sin grund i
förhållandenas egen makt och knappast voro större än de
oregelbundenheter, som vid andra ärendens behandling ofta blefvo en följd nf
krigsårens utomordentliga förhållanden. Jag har emellertid ansett och
anser ännu, att man vid själfva grundlagens bekräftelse å svensk sida
med full afsigt uuderlät att göra densamma till en svensk
statshandling. Författaren åter söker bevisa för det första, att
grundlagen blef å svensk sida definitivt antagen af Sveriges behörigen
fiillmäktigade ombud, och för det andra, ntt den blef af konungen
bekräftad eller sanktionerad i hans egenskap af svensk konung,
enär Karl Johans sanktion skulle hafva meddelats på grund af
ofvannämnda vederbörligen kontrasignerade fullmakt att öfva kunglig
myndighet i Norge.
Hvad det förra angår, liar förf. icke undanrödt den invändning,
som af gammalt gjorts mot kommissariernas kompetens att sluta en
ändtlig öfverenskommelse med Norge. Då de voro befullmäktigade
ntt å konungens vägnar »handla (i norska öfversättningen af
fullmakterna: underhandle) och kommunicera med norska riksmötet till
befrämjande af den skandinaviska halföns framtida lugn och
själfständighet genom Sveriges och Norges oupplösliga förening» och
genom samma fullmakter voro ålagda att ställa sig sin särskilda
instruktion till underdånig efterrättelse, hvilken instruktion bland annat
innehöll, att de skulle inhemta kronprinsens befallningar i frågor af
större betydenhet och i allmänhet inrätta sitt förhållande efter de
anvisningar, de af honom kunde erhålla, och då detta förhållande
mellan kominissariernu och Karl Johan ingalunda var en hemlighet
för Norges storting, kan man omöjligen anse, att de voro befogade
att besluta otn föreningen å Sveriges vägnar. Säkerligen var det icke
en tillfällighet, som gjorde att, då konceptet till deras påteckning å
grundlagen innehöll, att denna lag blifvit afhandlad och beslutad
1 Statsförbundet, sid. 9—11, 24 o. (., 34 o. f., 72 o. f., 1G9 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
