Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alin, den 8vznsk-n0bska unionen
81
mellan Karl XIII »genom undertecknade kommissarier å Dess höga
vägnar och i kraft af deras erhållna fullmakter» samt Norges storting,
däremot i själfva påskriften de inom citationstecken utmärkta orden
blifvit utbytta mot »genom oss undertecknade befullmäktigade
kommissarier å dess höga vägnar», och att det framför »befullmäktigade»
förslagsvis i konceptet skrifna »därtill» blifvit struket (sid. 107 o. f.,
308 o. f.). Tv grunden till att kommissarierna kunde den 4 nov.
förklara grundlagen å konungens vägnar antagen låg ju tydligen icke
i deras fullmakter, utan i Karl Johans under själfva underhandlingens
gång meddelade föreskrifter. Författarens antagande, att såväl
kommissarierna som Karl Johan under de närmaste dagarne efter d. 4
nov. ansett, att någon särskild konungens bekräftelse å grundlagen
icke var behöflig (sid. 108), synes ock, åtminstone hvad de förra
angår, bero på ett förbiseeude. Ty i brefvet till Karl Johan af d.
6 nov. tala kommissarierna ej blott om konungaedens afläggande
såsom en nödig åtgärd för att grandlagen skulle träda i kraft, utan
äfven, ehuru i förtäckta ord, om lagens antagande. Det föreslås att
kronprinsen skulle begifva sig till stortinget och öfverlemna
konungens ed samt mottaga stortingets, och som skäl angifves, att ingen
styrelse fans, förrän denna akt blifvit fullbordad. Men då längre
fram i brefvet talas om »le discours de V. A. R.», synes däraf, att man
i denna akt äfven innefattat något annat, nämligen grundlagens
antagande å konungens vägnar. Detta var åtminstone sjelfva
kärnpunkten i kronprinsens tal d. 10 nov., och ännu d. 11 i samma
månad, således sedan kronprinsen antagit grundlagen, beteckna
kommissarierna i sin rapport till konungen hans anförande rätt och slätt
med benämningen »tal». Då kommissarierna i allmänhet svnas i
dylika fall hafva handlat efter svenska analogier, måste de också hafva
förutsatt ett sådant grundlagens antagande vid persouligt möte mellan
konungen eller hans ställföreträdare och stortinget. Om man ock
kan i samtidiga officiella handlingar uppvisa en mängd uttryck (sid.
108), som tydligen utgå från den uppfattningen, att i och med
grundlagens antagande af konungens kommissarier saken var å konungens
sida afgjord, hvilket ju i sak är odisputabelt, sà bevisar delta icke,
att ej den väsentliga formen af kunglig bekräftelse återstod.
Denna bekräftelse eller sanktion anser nu förf., att Karl Johan
enligt sin egen och kommissariernas uppfattning gifvit som Sveriges
konung eller som i egenskap af Sveriges konung norsk konung.
Sanktionen stöder sig nämligen på den ofvannämnda fullmakten, som har
svensk kontrasignation, och endast under förutsättning af att konungeu
som Sveriges konung tillika var Norges kunde hau före grundlagens
antagande öfva den handling af norsk regeringsmakt, som utgjordes
af grundlagens sanktion, hvarjämte Karl Johans förbehåll om svenska
ständernas godkännande af de artiklar, som betingade ändringar i
Sveriges regeringsform, talar för samma uppfattning af sanktionen såsom
gjord af Sveriges konung, enär »i annan egenskap än den af Sveriges
konung kunde konungen omöjligen till Sveriges rikes ständer
framställa förslag rörande ändringar i konungariket Sveriges grundlag»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
