Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
firVKRSIOTEB OCH GRANSKNINGAR
(sid. 117—128). Hvad sistnämnda bevis angår, så är det ju klart,
att konungen icke genom nämnda förbehåll framställt några förslag
till Sveriges ständer, utan endast begränsat sin befogenhet. Att
Karl XIII icke skulle kunnat sanktionera grundlagen, utan att han
före sanktionen ansett sig som Norges konung, vederlägges däraf, att
han ju förut sanktionerat Sveriges regeringsform, hvars antagande
gjorde honom till Sveriges konung. Också äro ordalagen i den
norska promulgationsakten tvdligen lånade ur den svenska
regeringsformen (»antage, stadfæste og bekræfte» — »antaga, gilla och
bekräfta») och kommissarierna hafva ju själfva angifvit, att den senares
»préamhule» varit mönstret (sid. 126, not. 2). Huru föga främmande
ett sådant förfarande måste förefalla för svensk uppfattning framgår
för öfrigt däraf, att till och med Fredrik I både vedertagit och
bekräftat regeringsformen af 1720. Märkelig är ock den
besynnerliga inkonsekvens, som föranleder förf. att anse grundlagen antagen
efter en fullmakt, som förutsätter samma grundlag som antagen,
men neka möjligheten däraf, att han kunnat bekräfta grundlagen
såsom norsk konung efter att hafva blifvit väld till konung. Det
förra skall förklaras däraf, att grundlagens antagande enligt svensk
fullmakt d. 10 nov. uppfattades som sanktion, under det att det
verkliga antagandet skett d. 4 nov. genom kommissarierna. Är
det senare antagandet riktigt, hvarför behöfver då förf. gå
tillbaka ända till freden i Kiel för att få Karl XIII till norsk
konung?
Då Karl Johan d. 10 nov. antog grundlagen, åberopades iugen
fullmakt af Karl XIII såsom grund för denna myndighet. Han
handlade därvid utan tvifvel efter samma uppdrag, som förut förmått
honom att bestämma underhandlingens gång och bemyndiga
kommissarierna att förklara grundlagen å konungens sida antagen. Rätten
att gifvu sådana befallningar var honom uttryckligen tillerkänd i
instruktionen för kommissarierna, som är stäld i konungens namn, meu
underskriften af Karl Johan »daprès 1’autorisation du Roi et par
1’ordre de Sa Majesté». Efter hvilken fullmakt är denna handling
underskriften? Och efter hvilken fullmakt har Karl Johan underskrifvit
konventionen i Moss, som är ett fördrag af den art, att en
befäl-hafvande general omöjligen kan tänkas som sådan hafva haft myndighet
att afsluta detsamma? Eller förklaringen af 10 aug. som säges vara
utfärdad »en vertu des pouvoirs qui nous ont été délégués par Sa
Majesté le Roi de Suède et de Norvège», hvilket i Posttidningen
återgifves med »i kraft af de fullmakter etc.» (Bil. 55: 6)? Då
grundlagens antagande deu 10 nov. fattades i pennan for att bifogas
grundlagen som ingress, åberopas visserligen konungens fullmakt, men det är
icke bevisadt, att härmed afsetts någon skriftlig handling. Och äfven
om man medgåfve, att härmed afsetts den odaterade fullmakten från
25 oktober, så blir den norska grundlagen i alla fall ingen svensk
regeringshandling. Tv då giltigheten of Karl XIII:s egna
regeringshandlingar voro enligt 8veriges regeringsform beroende of svensk
kon-trnsignntion, så kunde han icke häller genom sin fullmakt bemyndiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
