Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
H. W.
af lidelser. Och Sverige reste sig upp, fattade mod, och fann
mèd förvåning, huru dess vänskap eller fiendskap ännu kunde
äga ett värde vid de europeiska makternas stora slutuppgörelse»
(s. 97).
* *
*
»Den främmande man, som såg hvad andra icke kunde eller
icke vågade se», hade emellertid, som regerande herre, ingen plats
i våra grundlagar. Konungen abdikerade icke èller lät honom med
ens bestiga tronen. Nej, under ständiga örfilar åt grundlagen
praktiserades kronprinsens regemente allt ifrån hans hitkomst:
grundlagSenligt var hvarken konungens beslut 1811 eller
riksdagens 1812 om åsidosättande af grundlagens stadgande, huru
riksstyrelsen skulle föras under sjukdomsförfall för konungen
eller om inrymmande af plats i statsrådet åt kronprinsen,
äfven när konungen fungerade. Och hvilket personligt
regemente förde icke H. K. H. kronprinsen i sitt högkvarter, icke
blott Öfver militära och politiska ärender, utan öfver allt hvad
han någonsin kunde hinna med, musikaliska och
konstakademierna icke undantagna! Bakom stod emellertid konungen med
sitt statsråd och regerade i efterhand, så godt de förmådde, i
ständig ångest att ha gjort något som H. K. H. icke gillade,
men utan en tanke på att icke ställa sig hans önskan till
efterrättelse. Detta är den konstitutionela atmosfär, som hvilade
öfver landet åren 1811—15. Att den var ohälsosam för det
konstitutionela lifvet, är alldeles själfklart, och att den ogynsämt
reagerade på Carl Johans hela regeringstid lär numera icke
bestridas: men att så faktiskt var — ja, hardt när måste vara,
under ifrågavarande period, därför få vi icke sluta ögonen, om
vi vilja rättvist bedöma de därunder handlande personerna.
I samma mån hängifvenheten åt kronprinsen såsom den
räddande kraften blef våra statsmäns drifkraft, i samma mån
föreföll ock allt motstånd i konstitutionela frågor som opassande,
otacksamt, formalistiskt. Och Wetterstedt har härvid gått i
spetsen. Hans omvändelse ifrån den nationela anti-ryska
politiken till kronprinsens anti-napoleonska politik blef så fullständig,
att han för dess främjande ansåg intet offer för dyrbart, aldra
minst offret af tidningspressens yttrandefrihet och Iagstadgad form
för grundlagsändring. Därför kunde han 1812 öfvervinna alla
riddarhustalares inkast mot den föreslagna indragningmakten med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:02:27 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ht/1890/0100.html
