Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
PONIATOV8K18 BERÄTTELSE OM SINA ÖDEN
audiens, och storvisiren var ytterst uppbragt mot honom. Däremot,
dä visiren fick veta att Poniatovski anländt till staden, skickade han
genast bud på honom, mottog honom mycket nådigt och frågade
honom om orsaken till hans besök i Eonstantinopol. Poniatovski
svarade, att han ville lösköpa de svenska slafvar, som genom köp
kommit i händerna på turkar och tatarer. Han sade därefter helt
naivt och uppriktigt att konungen icke tillskrifvit visiren, emedan
han hade skäl att beklaga sig öfver, att denne låtit de livländska
slafvarne med våld och kränkande af folkrätten fråntagas hans
minister samt att han vidmakthölle freden med ryssarne, i trots af
dessas infall i sultanens stater. Visiren ursäktade sig genom att
kasta hela skulden på hr Neugebauer, och han och Poniatovski
skildes som de bästa vänner.
Grefvens personliga känslor för storvisiren fingo emellertid vika för
hans herres intressen. Ett så djärft företag som afeättandet af PortenB
premierminister fordrade framför allt penningar. Inom kort tid
lyckades Poniatovski bland de utländske köpmännen i staden
hopsamla ett belopp af sex tusen riksdaler, som främlingarne gärna
lånade honom. Med dessa penningar tillika med något öfver tusen
dukater af sin enskilda kassa började han arbeta för sin mission.
Han stiftade nya bekantskaper och upplifvade dem han gjort nnder
sin förra vistelse i Turkiet, så att han blef känd öfverallt både af
män och kvinnor. Hans bekantskap med en ungrare vid namn
Horvat Ferens, hvilken fordom varit en af Tekelis anhängare men
nu var bosatt i Konstantinopel, kom honom i synnerhet väl till pass.
De båda herrarne hade blifvit presenterade för hvarandra på en
middag hos franske ambassadören hr Feriol. Det dröjde icke länge
förr än Horvat aflade besök hos grefve Poniatovski. Som ungraren
redan åtskilliga år uppehållit sig i Konstantinopel och till och med
deltagit i flere af turkarnes fälttåg, kände han väl till deras regering,
deras seder och bruk samt de säkraste medlen att lyckas, om man
ville uträtta någonting hos dem. Under samtalets gång lockade
Poniatovski ur honom en mängd vigtiga upplysningar utan att på
minsta vis röja sina egna afsigter. Ungraren, som trodde att grefvens
frågor endast härrörde af nyfikenhet, hade efter tre besök gifvit
honom en klar inblick i alla turkiska förhållanden och visat honom
lämpligaste sättet att gå till väga. Poniatovski dröjde icke att
begagna sig af de erhållna upplysningarne. På fvra månader träffade
han alla nödiga förberedelser, och efter 4 månaders förlopp hade
han ändtligen bragt sin sak till ett lyckligt resultat. Han hade
emellertid vidtagit en mängd försigtighetsmått och handlat i så stor
hemlighetsfullhet, att visiren icke fick veta något om hans
förehafvande. Alldenstund Poniatovski väl visste, att det i första rummet
gälde att underrätta sultanen om att hans minister motarbetade hans
egna intressen, sökte han genom alla upptänkliga medel att lyckas
häruti. Han öfverlemnade till att börja med några skrifvelser till
förste referendarien, men denne, som blifvit mutad af ryske
ambassadören, nekade att befatta sig med saken. Det var då han genom seraljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
