- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Tionde årgången, 1890 med register 1881-1890 /
319

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ETT INLÅ.GQ I FRÅGAN OM UNIONSDOKUMENTET AF ÅR 139 7 319

tro, at det ene rette er att lade Brevets af blive staaende og
opgive den uriktige opfattelse af bestemmelsen».

Jag har här anfört Hr Erslevs egna ord, där det gält
mig personligen, emedan jag funnit hvad han här sagt vara
klart och korrekt. Han har för visso rätt däri, att när ett ord
i en text kan tolkas, har man icke rätt att ändra det.
Rättelseförslaget at (åt, till, för), som dessutom ur linguistisk synpunkt
är betänkligt, må alltså falla. Här stannar dock mitt medgifvande.
Konsekvenserna äro, som jag sagt, helt andra, än Hr Erslev
föreställer sig.

Det skall, tänker jag, vara en väg till den rätta
uppfattningen af det ifrågavarande ordet, om man först söker att
förklara, huru den hittills gängse uppfattningen kunnat förefinnas
äfven hos de nyare forskare, som i öfrigt gifvit sitt bifall åt
Paludan-Müller. Detta har utan tvifvel berott därpå, att man
tänkt sig meningen hafva varit att de sex exemplaren skulle
utskrifvas på själfva Kalmar-mötet och deras besegling sedan
därstädes verkställas så fullständigt som möjligt. Det var, som
bekant, under medeltiden vanligt att å högviktiga statsakter
icke blott vidhängdes de närvarandes sigill, utan ock att i akten
såsom beseglande nämndes äfven frånvarande, hvilkas sigill man
ämnade att senare anskaffa. Dessa sex akter skulle, sedan
detta blifvit verkstäldt, hafva tett sig icke blott alla lika
lydande, utan äfven alla försedda med samma besegling;
denna besegling hade nämligen på hvarje exemplar
omfattat alla tre rikena, och man hade sålunda haft unionsakten
framstäld i den möjligast sollenna form. Öfverlemnade i två
exemplar till hvart rike, hade ju hvart och ett af dessa i dessa
urkunder haft en stadfästelse på de andres godkännande af akten.
Stadfästelse eller ratifikation gafs sålunda äfven på detta sätt
af hvarje rike åt de tvänne andra. I formen skulle detta
dock visserligen varit något annat, än hvad unionsakten, fattad
strängt efter ordalydelsen, stadgar. Stadsfästelsebrefven skulle
nämligen enligt denna utfärdas, icke af alla tre rikena samfäldt
utan två af hvart rike, hvilket väl måste betyda af hvart rike
för sig. Att vidare meningen varit, att dessa två exemplar af
hvart rike skulle mellan rikena utvexlas, så att hvart och
ett erhöll ett exemplar af de tvänne andra, antydes icke i
unionsbrefvet, men torde vara en af Hr Erslev gjord riktig
slutledning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1890/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free