Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS SANDEGBEN,- STATSHVÄLFNINGEN I SVEBIGE 1809 83
dem, som genom att sätta sina personer i breschen beredde tillfälle
till skapandet af 1809 års R. F., om hvars välgörande inflytande
det snart flydda seklets frid bär vittne. Men den frågan torde dock
kunna göras, om icke vid detta tillfälle högre intressen stodo på
spel än häfdandet af ständernas rätt öfver författningen och den
garanti för dess lyckliga formulering, som häri kunde ligga, nämligen
intresset af fosterlandets räddning från undergång. Från denna
synpunkt vägdes 1809 års riddarhusopposition af pntriotiske män, som
bättre än de flesta kände ögonblickets tryck, t. ex. H. G.
Trolle-Wachtmeister, Adlersparre, Armfelt, och befans — för lätt. Förf.,
som annars i mycket stöder sig på T. W., gifver hans omdöme
härutinnan icke vitsord. Då vi anse, att förf. häri har orätt, vilja vi
bjuda några skäl för vår afvikande mening.
Om också den andel i den blifvande grundlagstiftningen, som
af hertigen och hans regeringskonselj ursprungligen tillmättes
ständerna, onekligen var aldeles för knappt tilltagen, så erbjöd dock det
förslag, som hertigen sedermera d. 8 tnaj i en sammankomst med
inflytelserike män af alla stånd gjorde, en fullt aDtaglig basis för
det gemensamma grundlagsarbetet: hertigen lemnade åt Btänderna
att utarbeta den blifvande grundlagen, men med förbehåll, att han
först skulle hyllas som konung och ega att med kunglig myndighet
pröfva och sanktionera förslaget.1
Detta tillfred8stälde dock icke oppositionen å riddarhuset, som
med friherre Jakob Cederström i spetsen fordrade, att ständerna
ensamma skulle råda öfver författningens uppgörande, och att hertigen
blott skulle ega att för sin person, ej i kraft af någon kunglig
myndighet, antaga eller förkasta den blifvande regeringsformen. Som
bekant fogade hertigen sig efter denna fordran, och därmed var
styrelsens fasta organisering uppskjuten för en månad.
För frågans bedömande måste man erinra sig den yttre
politiska situationen, sådan den samtidigt gestaltade sig. Ryssarne trängde
norrifrån allt längre ned i Sverige, en svensk styrka tvangs att
kapitulera vid Skellefteå och v. Döbeln nödgades kort därefter genom
kapitulationen i Umeå utrymma hela Vesterbotten. Samtidigt
förstärktes ryska flottan vid Åland, under det att den engelska ännu ej
hunnit in i Östersjön. Redan i april hade Sveriges anhållan om
vapenstillestånd afslagits af ryska utrikesministern ett afslag, som
motiverades därmed, att Sverige saknade en laglig styrelse.
Uppriktigheten af denna förklaring må väl sättas i fråga, men häri låg
dock en formel svårighet för Sverige, och Ryssland egde däri ett
godt tillfälle att fiska i grumligt vatten. Napoleon bedömde ock
situationen rätt, då han rådde oss att vara eniga vid den blifvande
riksdagen, på det att freden med Ryssland måtte bli så fördelaktig
som möjligt, ett råd, hvilket förtjänat att bättre beaktas.
1 Förf. utkastar (s. 35) några tvifvelsmål, om det verkligen varit meningen
att lemna ständerna full frihet att utarbeta grundlagsförslaget. Hertigens ord
fattas dock mest osökt så. Så ha ock enl. förf. själf Lefrén och Lindblom gjort;
för att meningen var sådan, må åberopas T. W. (1, 210).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
