Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTECKNING AH OM LAPPMARKEN
223
Grannbyar, närvarande kronans befallningsman vällidc Ægidius Otto
raed eft:ne lappar (8), som i nämnden sutto — — —
Till underdånigst och ödmjukt följe s& af H. K. M:ts vår
allernådigste konungs och herres resolution och befallning af d. 11 dec.
1685 som jemväl H. Ëxc. herr barons, general-majoren och
lands-höfdingens, herr Hans Abraham Kruses därpå funderade ordres till
undertecknad af d. 4 jan. och 5 nov. 1686 begynte jag nu i detta
år ibland andra tingsärendens förrättande noga inqvirera och ransaka,
jämväl mig närmare informerad göra, huruledes ined en stor del
lapparnes härtills på åtskilligt sätt och vis föröfvade afgudiska
vidskepelser medelst offrande och trumspel månde vara beskaffadt. Och
fördenskull blefvo samtliga lappallinogen af ofvanskrefne byar under
detta Umeå lappmarks pastorat sorterande för rätten framkallade och
tillfrågade, om de godvilligen och otvungne ville sanningen bekänna,
hvilka af dem äro delaktiga uti denna grofva, afgudiska synden. Då
uppstod ifrån rätten en gammal, beskedlig man, tolfmannen Olof
Månsson ifrån Graanbyn, berättandes att han jämte inånga andra
lappar efter deras förfaders urminnes bruk och gammal fuut allt
härtills brukat trumman, som eljes på deras språk kallas kåbdes,
hvilken de åtskilliga gånger om året, dock icke pä vissa tider, spelat
och slagit uppå järnte särdeles jåick eller sjungande efter deras gamla
manér och plägsed. Sådana trummor, de där med mångahanda slags
figurer af dem själfva raed alliark på skinnet afraålade äro, hafva de
alltid lagt messingsringar uppå och med hamrar af renhorn gjorda
och utskurna på dem slagit, spelat och sjungit uti den enfaldiga tro och
mening att därigenom vinna god lycka eller eljes erfara, om någon elak
eller god lycka dem föreBtått, förr än de begifvit sig till skogs att
fånga djur eller eljes med fiskeriens idkande uti sjöar och stora träsk,
Uppå vidare tillfrågan berättade denne Olof Månsson, att »är
ringarna på trumskinnet lagde vid sjelfva slåendet eller pulserandet
lupit en stund omkring och omsider synts velat merendels stanna
eller ändtligen hålla sig vid endera sidau, så hafva de inbillat sig
vetat hvad lycka eller olycka dem förestått hafver, nemligen om
ringarna dansat och hållit sig vid den venstra sidan om trumskinnet,
skall det alltid bemärkt olycka till vånorna, men vice versa vid den
högra sidan all god lycka uti deras företaganden betydandes.
Sedermera spordes Olof Månsson, huru han och många andra
en sådan konst lärt och hvilken dem till en slik vidskeplig galenskap
bragt och förfört hafver? Svarade, att deras föräldrar och forfäder
en sådan djefvulskap dem lärt hafva. Ytterligare, huru det kommer
till att messingsringarna underetundom stanna och hålla sig vid den
venstra, stundom ock den högra sidan på trumskinnet, när de på
henne slagit och spelat? Hvartill han svarade: Gud må det veta,
lappfolket hafva med en sådan föröfvad vidskepelse intet ondt inenat.
Sist tillfrågades Olof Månsson, om han med de andra nu
tillstädesvarande lappar brukat någon vidskepelse ined offrande; hvartill
han svarade och otvungeu bekände, att en stor del af dem, dock
icke alla. hvar höstetid på åtskilliga rum oeh ställen nedgrafvit ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
