Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppkomsten och karaktären ap Kr)(1etstidens författning. 259
konstitutionsutskottets förslag innehöll, alt konungen skulle hafva
lätt att fritt utnämna riksråd, så att riksdagens samtycke till
sådana utnämningar endast i allmänhet behöfde inhämtas, och
under diskussionen härom på riddarhuset yttrade Ribbing: »Det
har i 8:de kap. Konungabalken sitt fundament, att konungen må
välja sitt råd och jura majestatis kan man ej betaga drottningen».1
Och till samma mål skulle äfven de höga riksämbetenas
återupplifvande bidraga genom den större auktoritet, som däraf skulle
tillskyndas rådet. Men stånden antogo i stället, såsom bekant,
sådana bestämmelser oin riksrådsvalen, att riksråden kunde
betraktas blott såsom »ständernas fullmäktige», och de höga
riksämbetena synas hafva strukits i konstitutionsutskottet, om
ej redan vid förslagets första omarbetning, att döma af
Hyl-théns meddelande till borgarståndet den 7 febr., »att det förra
väsendet med de höga ämbetena varit i fråga, därest icke de
andra (ofrälse) stånden med allt allvar lagt sig däremot».5
Ehuru dessa afvikelser från »riksfàdernas» förslag, genom
hvilka grunden lades till Frihetstidens parlamentarism, onekligen
voro nyheter i vår konstitutionella rätt, har man dock ej häller
att söka upphofvet till dem i några främmande förebilder eller
abstrakta samhällsteorier, utan i den föregående nationella
utvecklingen.
Af de tre faktorer, konungamakt, råd och ständer, med
hvilka det politiska lifvet dittills opererat i vårt land, hade den
förstnämnda, såsom vi sett, förlorat folkets förtroende, men
detsamma hade redan förut inträffat med rådsväldet på grund af
de aristokratiska missbruken fore reduktionen, hvarjämte det
genom denna beröfvats sitt materiella underlag. Ständerna hade
däremot aldrig haft tillfälle att sätta sig i misskredit, och
därför hade vid denna tid ständerväldet börjat framstå för
folkined-vetandet såsom det bästa om ej enda sättet att realisera den
rättsordning, som rådsväldet och den oinskränkta konungamakten
visat sig ur stånd att betrygga; tiden för ständerna att träda i
full aktivitet var sålunda nu kommen, och de, men ej rådet voro
enväldets själfskrifna arfvinge. Redan 1713 hade de gjort ett
försök att sätta sig besittning af arfvet, men detta hade då ännu
ej utfallit, och den otåliga arfvingen hade ännu någon tid måst
gifva sig till tåls. Nu hade åter bouppteckningen i enväldets
1 Ridd. o. Adelns Prot. I, t. 32.
1 Cederschiöld, a. a. s. 474.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
