Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPKOMSTEN OCH KARAKTÄREN Ap KR)(1ETSTIDENS FÖRFATTNING. 263
att man tillhörde något af de 4 stånden. De ensamma utgjorde
»den politiska kroppen», men bland dem voro, som vi sett,
ämbetsmännen de rådande. Att detta sistnämnda medförde svåra
olägenheter är ofvan antydt, men fråga är, om det ej var ett nödvändigt
villkor för att ett fritt statsskick under dåvarande forhållanden
skulle blifva möjligt, ty sedan reduktionen bortsopat en så stor
mängd af de stora jordegendomarne, funnos till följd af tidens
låga folkbildning ej många i vårt land utom ämbetsmännen, som
ägde tillräckliga ekonomiska resurser och tillräcklig bildning for
att kunna egna sig åt det frivilliga politiska arbete —
åtminstone af högre slag — som den politiska friheten ovillkorligt
kräfver. I alla händelser var förhållandet nu en gång sådant,
att hvad som då här utgjorde nationen, politiskt taladt, till den
väsentliga delen bestod af ämbetsmän, och då desse onekligen ägde
erfarenhet i offentliga värf och, såsom nyss är visadt, dessutom
intogo en ganska själfständig ställning till regeringen, vanns
dock härigenom att riksförsamlingen i en ej föraktlig grad
koin att besitta de för utöfvandet af en parlamentarisk makt
nödiga kvalifikationerna. Men icke blott mellan riksstyrelsen
och förvaltningen ägde sålunda en befruktande växelverkan rum,
utan en sådan förekom äfven mellan den sistnämnda och
allmänheten, och detta berodde i själfva verket dels däraf, att
Frihetstiden ej sä alldeles, som man ofta antager, saknade själfstyrelse
i egentlig mening, dels däraf att själfva dess
äinbetsmannaförvalt-ning företedde drag som berättiga till att karaktärisera
densamma eller åtminstone stora partier däraf, om också ej rent af
såsom en själfstyrelse, så dock som ett kraftigt surrogat för en sådan.
I allmänhet voro de civila och militära ämbetsmän, som vid
hvarje riksdag i väldiga skaror från landsbygden strömmade till
riddarhuset, jordbrukare, ty, om de också ej alla fått något på
sin lott af de undan reduktionen räddade spillrorna af adelns
forna jordrikedom, så voro de i stället, tack vare det för Sverige
egendomliga, af Karl XI genomförda aflöningssättet, i
allmänhet boställsinnehafvare, och härigenom uppkommo mellan dem
och hembygdens befolkning band af gemensamma intressen och
jämväl af kommunalt samarbete.1 Vid sidan af den urgamla
1 Betecknande i detta hänseende är landshöfdingeinatroktionen af den 4 nov.
1734. hvari det heter, att »häradshöfdingarne äro med vissa hemman till boställen
merendels försedda, och för den skull måste landshöfdingarna tillhålla dem att
vistas på berörda . . . gårdar . . ., att de sålunda kunna vara allmogen närmAre vid
handen». Annu mer var det, såsom bekunt, regel, att officerame hade boställen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
