Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilia äldsta historiska folkvisor
295
alla de faktiska detaljerna vid enleveringen måste hafva stått
fullt klara, skulle svårligen hafva lyckats att till den grad
bannlysa alla dylika från sin dikt. Om denna skrifvits för en tid,
hvilken varit fullt förtrogen med händelsen sådan den värkligen
skett, skulle den troligen icke fått denna rent romantiska form,
och den skulle i så fall nog hafva upptagit flera historiskt sanna,
inen ästetiskt öfverflödiga detaljer. I detta fall är det icke utan
intresse att jämföra denna ballad med den om Laurentius och
Benedicta. Ehuru denna är författad af en onekligen begåfvad
skald, finner inan dock, att kännedomen om händelsens faktiska
förlopp värkat förlamande på hans behandling af ämnet. Hans
dikt hade otvifvelaktigen vunnit i konstnärlig begränsning, oin
den afslutats med de älskandes lyckligt värkstälda flykt, men
han visste, att lagman Laurentius dött i Norge samt att enkan
återvändt till Sverige, där hon försonat sig med sina fränder, och
dessa händelser stodo för honom ännu i så lifligt samband med
själfva flykten, att ban icke kunde underlåta att i sin dikt
medtaga äfven dem. Hans ballad närmar sig visserligen därigenom
mer rimkrönikans framställningssätt, men å den andra sidan
gör den af samma skäl ett kraftigare intryck af samtidighet.
Visan om Folke Algotsson, hvars författare icke med ett ord
omnämner hvarken de älskandes vidare öden eller Magnus
Ladulås stränghet mot Algotsönerna, ehuru detta dock var ett ämne,
som på det lifligaste syselsatte samtiden, förefaller däremot icke
att vara diktad af en skald, hvilken ännu befann sig under
trycket af denna faktiska kunskap. För att kunna uppfatta
händelserna med den romantiska frihet, han lägger i dagen, bör
skalden gärna hafva stått dem icke så fà årtionden fjärran.
Af denna ballad finnes en ganska egendomlig variant (Gr.
181), i hvilken hjälten beuämnes »Mognus Allgreffuensonn», en
tydlig förvrängning af Magnus Algotsson; i oinkvädets »Thi
Alle-grøffvens söner aff Loland thi bedes om fredenn» ser Grundtvig
tydligen med rätta: »De Algotsonner af Gøtland de bedes om
Freden» d. v. s. de voro fredlöse. Innehållet är i korthet följande.
Medan »Drots her Luomand» (d. v. s. Drotseten David
Thorsten-son) reder sitt bröllop, infinner sig den redan fredlöse Magnus
Algotsson utanför brudens bostad med hundra väpnade män, i
själfva bröllopssalen kommer det till en strid, i hvilken
drotseten och hans män stupa, hvarefter Magnus sätter sin forna
fästmö på sadelknappen och rider bort med henne. Någon strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
