Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
he.neik SCHüCK
mellan de båda rivalerne, i hvilken David Thorstensson skulle
hafva stupat, har historiskt aldrig ägt rum, ty David
Thorsten-son lefde länge efter 1288, och vidare var det Folke och ej
Magnus Algotsson, som bortröfvade drotsetens brud. På
1290-talet tyckes värkligen, såsom Grundtvig påpekat, Magnus
Algotsson hafva begått något röfveri i Västergötland, men att döma
af brefven (Dipl. II n:r 1256 ff.) härom icke af en brud, utan
af vanliga ägodelar, och på grund däraf hade han kastats i
fängelse, ur hvilket han lösgafs först 1298; enligt rimkrönikans
uppgift gälde den nyförmälda drottning Märetas första bön till
konung Birger just den fångne riddarens frigifvande.
Denna poetiska relation af förloppet vid det ryktbara
brud-rofvet stöder sig tydligen på en ännu mera förvirrad tradition
än den föregående visan, men denna traditions uppkomst är dock
ej alldeles obegriplig. Hufvudpunkten i hela denna historia var
naturligen att den mäktiga västgötasläkten råkat ut för
konungens vrede och drifvits i landsflykt,1 därför att en medlem af
släkten förbrutit sig mot den då nyligen stiftade lagen oin
kvinnofrid. Af Algotssönerna erinrade man sig kanske lifligast
Magnus, emedan denne under en längre tid försmäktat i ett
hårdt fängelse och befriats ur detta vid ett tillfälle och på ett
sätt, som voro egnade att fästa hans namn i samtidens minne.
Det är därför ganska möjligt, att inom några årtionden en
tradition utbildats af det innehållet, att han och ej Folke föröfvat
det ryktbara brudrofvet samt att hans hårda fångenskap varit
ett straff för detta brott. En följd däraf blef då, att hans namn
insattes i visan i stället för broderns. Den redaktion af denna,
i hvilken Magnus uppträder såsom hjälten, är likväl så pass
olika den förut nämnda, att man trots öfverensstämmelsen mellan
flera enskilda strofer har svårt att betrakta dem såsom endast
varianter af samma visa. Snarare synas de vara tvänne olika,
oberoende af hvarandra diktade visor, hvilka likväl genom
ämnets likhet sedermera invärkat på och lånat strofer från
hvarandra. I hvarje fall förefaller visan om Magnus Algotsson vara
mera romantiserad och mera påvärkad af andra rent fabulerade
brudrofsvisor än balladen om Folke Algotsson. Ett dylikt,
ohistoriskt balladmotiv, som här smugit in, är uppgiften att
Magnus såsom barn varit trolofvad ined diktens hjältinna, att han
1 Denna tanke uttryckes bär också ganska tydligt genom omkvädet (se ofvan).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
