Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•298
HENRIK SCHüCK
såsom varianter af samma visa, d. v. s. innehållet synes till
största delen vara hämtadt från Råne Joneens Giftemnaal (Gr.
148), men namnen från någoii ballad om Algotssönernas
kloster-rof. Troligen är det denna visa om Herr Mattis, som påvärkat
den nyss omtalade dikten om Magnus Algotsson, hvars hjälte
likaledes skildras såsom fredlös redan fore själfva brudrofvet.
Egendomligt nog äro visorna om Råne de enda, om hvilka vi
ined full säkerhet veta, att de under medeltiden sjungits i Sverige;
detta uppgifves nämligen uttryckligen af Ericus Olai
(Scrip-tores II 67).
Pa grund af det, jag här anfört, är det tydligt, att de båda
sistnämnda visorna svårligen kunna betraktas såsom några
historiska aktstycken, utan att de i stället måste antagas bero pä
en sen och förvirrad tradition. Detta framgår ännu tydligare,
oin man undersöker några därmed besläktade ballader.
Inom medeltidens episka literatur var brudrofvet ett gärna och
ufta behandladt motiv; konungadottern lockas ombord på ett
fartyg af den till köpman förklädde älskaren, hvilken vanligen
där gifver henne en sömndryck, hvarpå hon af honom bortföres
till främmande land. Renast förekommer detta motiv i den
populära visan om Valivan, men det återfinnes äfven i balladen
om Rudhegull (Gr. 124, Arw. 24), som dessutom ger oss ett
karaktäristiskt exempel på Grundtvigs lätthet att historisera
rent romantiska ballader. Rudhegull öfverenskommer med »Inga
lithen», att hon skall vänta på honom i femton år. De femton
ären äro nästan tilländalupna, och Rudhegull har icke
återkommit; då besluta Ingas bröder att gifva systern åt den rike
Herr Tooll, men på själfva bröllopsaftonen kommer Rudhegull
seglande, bruden går ned till sjöstrand, »stiger i skeppet in» och
— slutar dikten
Jungfrun hon somnar i skepparns famn,
Hon vaknar ej förr än i tredje kungaland.
Början på denna dikt är högst omotiverad. Wollemor (eller
Kong Wollemor; sv. Kong Walraar) samt Rosengar (sv.
Rudhegull) spela guldtaffel med hvarandra, och Wollemor tappar, under
det att Rosengar vinner. Då frågar Rosengar, hur länge
Hylle-lylle (svenska Inga) vill vänta på honom; sedan hon svarat:
femton år, fortsätter visan på ofvan angifna sätt. Som man
ser har Wollemor just ej mycket att göra i visan, ur hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
