Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
HENRIK SCHtJCK
framför sig, då ban anser brefvet vara gammalt och äkta. Men under
midten af 1600-talet ägde man tydligen ej den kunskap om Vadstena
kloster, att man kunnat dikta ett dylikt bref. Det som ytterligare
styrker mig i min åsikt, att ett äkta bref legat till grund för skriften,
är de tydliga missförstånd, som där förekomma uf vissa
Vadstenatermer. Så t. ex. stämma de älskande möte i »Systrarnes yttersta
tullport». På 1600-talet visste man ej längre, att kommunikationen
mellan klosterfolket och världsliga personer skedde genom den s. k.
taluporten, och då detta ord förekom, ändrade man det därföre till
det begripliga, om än här meningslösa »tullporten». På samma sätt
förhåller det sig med den titel, som »riddarsvennen» Per Nilsson
erhåller och hvari S—e ser ett skäl alt här misstänka ett falsarium.
I afskrifterna står vanligen »reddersvennen». och i en bland de bättre
t. o. ra. »redheswän»Originalet har tydligen haft »redosvennen»,
en syssla hvilken omtalas i klosterregeln (sid 42 i deu tryckta
upplagan). Bland klostrets innevånare fanns värkligen en Petrus Nicolai,
hvilken nämnes såsom »lavcus» och som således måste hafva skött
någon af de för lekmän afsedda sysslonia, till hvilka äfven
redo-svennens hörde.
Att en förfalskare vid 1600-lalets midt känt till klostrets
»talu-port», »redosvenuens» syssla, Mariecrons dotterförhållande till
Vadstena, biskopens af Linköping skyldighet att inviga munkar och
nunnor ra. m. — detta är knappt troligt. Flera af tankarna påminna
äfven om medeltidens sista årtionden. Jag erinrar bl. a. om talet
om de »spefulla människor», som stält sig mellan de älskande och
som med förtal sökt vända deras hjärtan från hvarandra; här känna
vi igen den från 1400- och 1500-talets visor så välbekanta
klagolåten öfver »klaffare» och deras värksamhet. Grundtanken i brefvet
är ju densamma, vi återfinna i dikten »Klosterjungfrun» (Arw. 123),
hvilken tydligen författats under medeltiden:
Herr’ Glid gifve vårt kloster vore brändt
och alla våra nunnor döda,
så skall jag fl.v med en fager nngeraven,
sora mig kan kläda och föda.
Svårigheten att identifiera alla de i brefvet omtalade
klosterpersonerna, behöfver ej förskräcka oss, då vi veta, att registret ej är
fullständigt. Men å den andra sidan är det klart, att brefvet
innehåller många moderna beståndsdelar.2 Den antagligaste förklaringen
af motsägelsen är väl den, att man i slutet af 1600-talet — i
ästetiskt syfte, ej i afsikt att bedraga — omskrifvit ett äkta, men nu
förloradt Vadstenabref till ett epistolarstycke i samtidens smak.
1 Nordin, Kvart nr. 1898. Den där gjorda afskriften sägen vara »efter en
copia, som år 1677 blifvit jämförd med själfva originalet» — en uppgift, som
stämmer med Dijkmans.
1 Så t. ex. tror jag ej, att ett bref sådant som detta haft någon uppgift om
året då det skrifvits.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
