Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stavenow, om r1kshådsvalen under frihetstiden
5
ntt ensamma bära statsidén. Till denna senare uppfattning: bekänner
sig förf. och lemnar på ss. 42—45 en präktig utredning af
densamma.1 Men det vill synas, som om förf. under sitt häfdande, af
denna djuptänkta grundåskådning i någon mån förlorat blicken för
huru radikal 1719 års hvälfning i själfva verket var. Genom hela
afh. går — synes det oss — ett underskattande af den förändring i
rådets ställning, som det året genom grundlagen skedde. Förf. finner
i sin inledning (ss. 5—17) djupgående förutsättningar i vår-historia
till 1719 års system att lägga riksdagens förtroende till grundval
för rådsinstitutionen. Detta system stammar föröfrigt icke fråu någou
medveten plan att lägga statens tyngdpunkt i ständernas sköt, utan
vill endast vara en inskränkning i konungens suveränitet (s. 134).
Liksom den parlamentariska tanken icke är något verkligen nytt, så
är den ej heller ensain herskande i Frihetstidens grundlagar, ty där
bryter sig emot densamma ännu 1600-talets idé om rådet som en
oberoende ämbetsmannakorporatioii; och det är först genom en
småningom utbildad praxis, som den parlamentariska idén skjuter den
andra allt längre undan, ju längre frihetstiden skred (ss. 45—48).
Således icke genom sina grundlagars nödvändiga verkan, utan genom
deras ensidiga tillämpning har frihetstiden fått sitt skaplynne.
Dessa tankar äro tor viktiga för att ej underkastas en ingående
pröfning.
Förf. spårar ett riksdagens lagliga inflytande på rådsvalen
tillbaka i tiden genom 1660 års additament, 1644 års betänkande, 1634
års riddarhus till 1602 års praxis och 1595 års riksdagsbeslut och
tror sig finna vuppslaget och den karaktäristiska formen» för denna
tanke ända bort i LL:s bestämmelser om lagmans- och
häradshöfdinge-val. Denna konstruktion är utan tvifvel förhastad. Utgångspunkten
är Söderköpings riksdagsbeslut, art. 5, som stadgar förslag vid
in-sättaude i >riksens förnämlige ämbeter,» ^efter som Sveriges lag om
sådane äinbeter någorlunda berörer.» Men för det första torde det
icke vara så alldeles säkert, att 1500-talets ordasätt inbegrep rådet
under kategorien ämbeten; rådets nyare karaktär af en
ämbetsmannakår torde då ännu ej i föreställningssättet hafva aflöst den medeltida
karaktären af en kongress och kan väl ej heller anses vunnen fore
rådets permanens; i Söderköpings beslut föröfrigt tinnes intet stöd för
denna uppfattning, däremot talas där om »R. råd och flere de
förnämsta ständeroch därmed torde rådets primära karaktär på den
tiden vara angifven. Och äfven oin det af formella skäl vore
möjligt att anse den citerade stadgan gälla rådet, så fSr man observera
att stadgan uttryckligen hänvisar till Sveriges lag, och således väl kan
hemta analogier därifrån, men ej gälla i direkt motsättning mot
hvad densamma om rådet stadgar. Därför måste Söderköpings beslut
afse (utom lokalfunktionärer) egentligen riksämbetsmännen, men icke
rådet som sådant. Att detta är dess mening, framgår ock just af de
1 Förf. kunde dock hafva anmärkt, dels att en unnan uppfattning gifves,
dels att .Malmström före honom gifvit ett klart uttryck åt den mening, han här
utvecklar, i afh. »Oin embetsmannens ställning till riksdagen under frihetstiden».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
