Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
öfversikter och granskningar
1600-talets handlingar som förf. citerar; öfverallt1 göres nämligen
skillnad mellan riksämbetsmän och råd i fråga om utnämningeu. Så
medverkade 1602 års riksdag utan invändning i förra fallet, men
hemställde rådsvalet till hertigen; och orsaken, hvarför hertigen från
början hänskjutit rådsvalet till ständerna, var ingalunda någon
skyldighet enl. Söderköpings beslut, hvilket väl då hade blifvit citeradt,
utan den tillfälliga omständigheten, »att ingen konung var i riket.*
Att detta var äfven ständernas uppfattning, det framgår särdeles
tydligt af riksdagsbesl. art. 3: »ändock H. F. N. änuu icke fullkomlig
konungatitel hafver vedertagit och fördenskull af oss begärt, att vi
ville namngifva» hans råd (Stjernman, s. 536); är det nu rimligt,
att ständerna skulle på detta sätt velat motivera sitt deltagande i
rådsvalet, om det hade varit deras lagliga, för blott några år sedan
vunna rätt? På samma sätt förhåller det sig, då Söderköpings beslut
citeras 1644 och 1660; båda gångerna är det, enligt förf. själf (ss.
9 ff.) fråga blott om riksämbetsmännen, icke om rådet; och Karl
XI:s testamente stadgar sedan uttryckligeu, att ständerna skulle jämte
förmyndarne besätta ledigt riksämbete, inen de fem utan inskränkning
nämna råd. Den enda gång fore 1719 riksdagen verkligen fått sig
tillerkänd inflytande på rådsvalet är 1660; men det skedde då nästan
af en slump, och det fick ej heller någon praktisk betydelse, som
förf. (8. 11) förtjänstfullt påpekar.2 1719 åter har man med full
afsikt valt en metod, hvarigenom man ville förebygga, att riksdagens
rätt blef lika illusorisk som efter 1660; detta framgår klart af förf:s
egen riktiga framställning å s. 14 f.
Således, en medveten nyhet var nog den form för rådsvalet, som
1719 skrefs; och förf. har själf så framställt saken i sin inledning.
Det förefaller därför egendomligt, att förf. å s. 134 kunnat uppfatta
den valda metoden såsom blott negativ till sin mening — en
inskränkning i konungens rätt — icke positivt syftande åt riksdagens
herravälde öfver rådskammaren. Denna åsikt svär dessutom
uppenbart emot s. 46, där förf. anför ständernas förslagsrätt såsom det
främsta beviset på att grundlagen gömmer idén om rådet som
ständernas fullmäktige; den är lika litet förenlig med s. 131, där förf.
synes betrakta konungens utnäraningsrätt såsom tillkommen för att
mildra den rent parlamentariska grundtanken. Felet ligger däruti
att förf. å 8. 134 grundat sin analys af grundlagen på debatten i
Presteståndet 1719 (se citatet); inen en noggrannare blick på
vederbörande §:s genesis ådagalägger, att det var borgarne och adeln, men
icke presterna, som i denna punkt bestämde grundlagens mening.
Här har försummelsen att direkt studera lagbudets tillkomst
hämnat sig.
Men om nu 1719 års metod för rådsval verkligen är ett nytt
historiskt uppslag i riktning åt riksdagens positiva ingripande i stats-
1 Blott 1634 år» riddarhus gör undantag. men kan i sin tolkning af 1595
års beslut ej anses ega vitsord emot t. ex. 1602 års riksdag.
2 En intresiunt belysning af denna tids sätt att tolka grundlag lemnar den
epiaod från 1664, som Tham meddelar. I. 4f>8—461.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
