Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
öfversikter och granskningar
under ärkehertig Leopolds öfverbefäl ett eget regemente, som han
använde såsom lifvakt åt kejsar Ferdinand III under riksdagen i
Regensburg hösten 1640. Lönen för hans omtanke för kejsarens
person och säkerhet blef, att kejàaren lät fängsla honom, därtill
öfvertalad af sin svåger konung Filip IV af Spanien, hvars ställning
i Portugal vid denna tid var starkt hotad, särskildt genom huset
Braganca. Prins Edvard ansågs såsom en farlig person, som, på fri
fot, kunde öka familjen Bragancas makt, och som, fången, var ett
medel i sina öfvermäna händer att utöfva tryck på det nationella
partiet i Portugal.
Större delen af det digra arbetet handlar om prinsen såsom fånge
först i Regensburg, sedan i Passau och Grätz och slutligen i Milano,
där han dog 1649, och om de många försök, som gjordes att befria
honom, dels genom små privata komplotter och äfventyrliga
öfver-rumplingar dels genom vidlyftiga diplomatiska förhandlingar, förda af
Portugals nya regering vid alla betydande europeiska hof, och framför
allt’ vid fredskongresserna i Osnabrück och Munster. För så vidt
de ha något särskildt intresse för oss, skola de här omnämnas.
Medan prinsen ännu bevakades i Regensburg, afgick Francisco
de Sou3a Coutiuho i mars 1641 sjöledes från Lissabon i sällskap
med en dansk amiral för att vid de nordiska hofven notificera Johau
I V:s tronbestigning och söka bemedling för prinsens frigifvande. Han
ankrade i april på Köpenhamns redd, men fick ej ens audiens hos
Kristian IV, »som fruktade att stöta sig med kejsaren» och endast
inbjöd honom en gång helt privat till taffeln i Fredensborg. Den 19
maj reste han till Stockholm, där han blef mottagen på det mest
glänsande sätt. »Sverge öppnade beredvilligt armarne för den
portugisiske ambassadören och hälsade med hänförelse Portugals lösryckande
från Spanien, emedan det däri såg ett verksamt medel att bekämpa
kejsarens mäktige bundsförvandt. Francisco de Sousa Coutinho blef
ej blott mottagen med ståt i Stockholm och i de landsdelar, han
genomreste, utan han gjorde sitt inträde i Stockholm under de största
ärebetygelser, i det en mängd vagnar sändes honom till mötes och
han beledsagades af en rådsherre, af öfverstemarskalken för hofvet
och ett stort antal högtidsklädda ädlingar. Han logerades på statens
bekostnad, bemöttes med all vederbörlig artighet, fick mottaga besök
af Frankrikes ambassadör och flera adelsmän, erhöll audiens hos
drottningen den 10 juni och afslöt den 29 juli ett fördrag mellan Sverge
och Portugal». I detta fördrag lofvade ej svenska regeringen något i
afseende på prins Edvard, men i en skrifvelse af 30 juli förklarade
kabinettet i Stockholm, att det uppriktigt önskade prinsens frigifvande
och att det skulle lägga sig ut för honom, men att det förutsåg stora
svårigheter därvid; emellertid kunde konungen af Portugal vara
öfvertygad, att hans bror ej skulle glömmas i de blifvande
fredsunderhandlingarna med kejsaren.1
1 Enligt Luis Pereira de Castros handskrifna korrespondens i biblioteket 1
Ajada.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
