Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETEN OM SVERIGE OCH RYSSLAND 17 92 9 6
47
halfva försöken att närma sig Ryssland innebära, lika många
vittnesbörd om Reuterholms feghet och ombytlighet i politiken, blifver hans
dom högeligen ofördelaktig — något som ju ock varit och ännu är
fallet. Emellertid har det synts mig, att ett skärskådande af de
viktigare episoderna ur Sveriges och Rysslands dåtida förhandlingar
kan föranleda en något ändrad uppfattning.
Det var egentligen år 1793 som medförde ett omslag i Sveriges
politik. Den 25 februari d. å. anlände friherre Stael von Holstein,
fordom svensk ambassadör i Frankrike, till Paris för att där
underhandla om svenskt-franskt förbund. Saken hölls ytterst hemlig: ej
ens rikskansleren Fredrik Sparre, vår egentlige utrikesminister, fick
känna rätta afsikten med Staëls färd.1 Misstankar kunde dock ej
undvikas, så snart resan blef känd. På Katarina II gjorde
underrättelsen ett mycket obehagligt intryck. Ett svenskt förbund med
Frankrike skulle innebära icke blott en emancipation ifrån hennes
inflytande utan äfven ett slag mot England. Men just nu var hon
mycket ifrig att till befordran af sina särskilda intressen hålla denna
makt gynnsamt stämd mot sig.2 Därför afslöt hon fördraget afd. 25
mars 1793, som åt England uppoffrade 1780 års neutralitetsprinciper;
därför fick hon en ny anledning — utom den af sårad maktlystnad
— att söka motverka den svenska regeringens misstänkta afsikter.
Rykten om hennes hotfulla planer mot Sverige voro snart i omlopp,
och inom kort var det i Stockholm äfven bekant, att hon rustade,
särskildt till sjös. Under sådana förhållanden tilldrog sig en
egendomlig episod, »Vitals mission»: svenska regeringen sände en judisk
äfventyrare Vital, i Stockholm titulerad portugisisk baron, till
Petersburg för att där med Katarina anknyta underhandlingar om närmare
släktskapsförbindelses åstadkommande mellan furstehusen. Detta var
i början af mars 1793. Till följd af budbärarens egendomliga
karakter syntes företaget kejsarinnan misstänkt, hvadan det strandade.
Emellertid förrådde hon i sitt svar på den skrifvelse från hertig Karl,
som Vital öfverlämnat,3 att förslaget icke varit henne oangenämt.
Denna beskickning har betraktats såsom ett särdeles klumpigt
drag af hertigens och Reuterholms statskonst, såsom ett med
nödvändighet misslyckadt försök att under öfvergifvande af den franska
alliansplanen närma sig Ryssland. Så vidt jag af litteraturen och i
tryck tillgängliga handlingar kunnat sluta, är jag böjd för en annan
åsikt. Prof. Boëthius synes mig hafva uppvisat, att de svenska
ledarne under föråret 1793 mycket litet vacklat i sina franska
sympatier.4 Fasthåller man, att Sparres depescher ej kunna hafva
synnerlig betydelse, enär han ju saknade kännedom om
underhandlingens fulla vikt, så gifva endast tvenne hertigens bref till Staël
bevis på dylik tvekan. Det ena skrefs den 12 februari med anled-
1 Härom se Boethius, Svensk Hist. Tidskr. 1888, s. 178 o. f.
* Se Bæhrendtz, anf. arb. g. 270 f. samt Boethius, Sv. H. T. 1888 s. 207.
3 Schinkel-Bergman III, bil. 43. Om underhandlingens förlopp, se
utförligare hos Bæhrendtz, anf. arb. s. 267 f.
4 Sv. Hist. Tidskr. 1888, s. 190 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
