Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVENNE HJÄLTAR FRÅN TRETTIOÅRIGA KRIGET 33
af slottet i Wolgast drog något längre ut, än Gustaf Adolfs
otålighet ansåg behöfligt, eröfrades detta den 14 aug. 1630> och här
blef nu för en tid Knyphausens högkvarter.
Då Gustaf Adolf därefter i september företog sin expedition
till Meklenburg för att därifrån åstadkomma en diversion till
Magdeburgs förmån och hade i Stettin kvarlämnat en del af
«in armé under befäl af Gustaf Horn, blef det Knyphausens
uppgift att hålla förbindelsen mellan de båda härafdelningarna
öppen.
Senare på hösten skickade konungen honom till
Hinter-po ra mem för att anordna och leda de vid denna tid från Axel
Oxenstierna i Preussen ankommande truppernas marsch till sina
bestämmelseorter, i sammanhang hvarmed han bringade ordning
«ti blockaden af Colberg.1
1 Då Gustaf Horn i november tillintetgjorde fiendens försök att ifrån Gartz
undsätta Colberg, skall Knyphausen enligt Sattler hafva inlagt åtskillig.förtjänst;
Så vidt jag kan finna, äro emellertid biografens uppjifter här tämligen förvirrade.
Såsom sina källor anför ban Horns bref till K. M:t d. 10 och 11 nov. 1680.
Enligt jnst dessa bref äro dock de af honom angifna data fullständigt oriktiga.
Sålunda säger herr Sattler sid. 249: Ber Feind war am 10 bis Reetz und am
Nachmittage des 11 bis eine halbe meile vor Dramburg gelangt. Enligt Horns
"bref d. 11 nov. låg dock fienden natten mellan d. 9 och 10 i Drambarg och natten
mellan d. 10 och 11 vid Schievelbein. (Dessa data äro viktiga att observera på
■grund af fÖrf:s följande resonnemang). Omedelbart eftèr de nyss citerade orden
-fortsätter förf.: Dem gegenüber hielt K. Belgard fest, um nicht von den
Frensai-sehen Truppen abgeschnitten zu werden .. . Diese Stellung wurde aber noch an
-demselben Tage in Folge eines von Horn gegebenen Befehls aufgegeben. ’ Hvem
kan här tanka, att »an demselben Tage» som står sid. 250 här syftar på ett »<m
-8:ten> som »tår sid. 248? Emellertid säger vidare förf., att föreningen mellan
Horn och Knyphausen skedde d. 11, då den enligt Horns bref skulle ske d. 12.
Att föreningen och därmed hela företaget lyckades, påstår förf. vara * al lein der
Behauptung Schievelbeins zu danken, ohne deuten Berücksichtigung der Feind schon
am 8 Colberg hätte erreichen können». (Och förtjänsten af att hafva besatt denna
-ort var Knyphansens.) Då emellertid, som ofvan sagts, fienden den 9 på aftonen
-ej hunnit längre i sin marsch än till Dramburg, som ligger ett tjugutal kilometer
sydligare än Schievelbein, så synes det underligt, om blotta fruktan for den
«venska besättningen i den lilla orten skalle kunnat åstadkomma en aådan afh
ål-lande verkan på den långt därifrån stående fienden. Sanningen är, att denna i
själfva verket icke en dag uppehölls af Schievelbein, ty redan d. 11 tågade han
vidare mot Colberg. Förlusten af den svenska besättningen i Schievelbein var
•därför, så vidt jag- förstår, en fullständigt onödig uppoffring, för hvilken K. bär
«kulden. Ganska förklarligt ur emellertid, att Knyphausen i sitt bref till Gustaf
Adolf af d. 10 nov. med de ofvan karsiverade orden, som herr Sattler gjort till sina,
vill urskulda sin ohörsamhet att låta besättningen här vara kvar.—- Men raden af
-förf. misstag på dessa sidor är ej härmed slut. När han nämligen (samma sida)
«äger, att konungen själf »eilte bei der Nachricht von dem Zuge Capuas nach
Hinterpommern» är han icke heller rätt lyckad, enär tvärt om Gustaf Adolf tog
»åken tå lugnt, att han ännn d. 10 nov. skref till Horn: »Om I na Eder med
Kniphan sen conjnngeren, så låten oss därom förnimma, och horn starke I ären...
Ty förr än flere preussiska trupper ankomma och I med Kniphausen ären
samlade, hålle vi ej nödigt, att vi här upprycke.» Och det var alls icke med anled-
Hist. Tidskrift 1893.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
