Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
KARL HII4DEBRAND
ehuru han visserligen icke kan till namnet uppgifvas. Han visar
sig vara antiliturgist, och däijämte tillhör han Uppsala stift.
För att bevisa detta och för att på samma gång lämna ett prof
på berättelsens innehåll, vill jag beröra den viktigaste
händelsen under de första dagarna af mötet, tvisten om
ärkebiskopsvalet.
I det kallelsebref, som tillställdes biskoparna, nämnes val af
ärkebiskop och lydbiskopar sist bland de värf, som ålåge mötet.
Prästerskapet från Uppsala stift samlades den 25 febr. på
aftonen i närvaro af Linköpingsbiskopen, och därvid talade Joakim,
kyrkoherde i Uppsala, om mötets ändamål samt bad de
närvarande äfven »betänka till morgonen de eligendo et nominando
Archi-episcopo». Detta utgjorde början till ett själfständigt uppträdande
af Uppsala stift för att framtvinga ärkebiskops val genast vid
mötets begynnelse. Stiftets ledare voro de fyra närvarande
professorerna, och de skäl desse anförde voro framför allt, att stiftet
behöfde en hufvudman och mötet en bestämd ordförande. Det
förra skälet synes ha dikterats af farhågan, att Uppsala stifts
prästerskap, som var mycket talrikt representeradt, eljest icke
skulle kunna uppträda tillräckligt bestämmande; det senare
antagligen närmast af ovilja niot Linköpingsbiskopen, hvilken
enligt Nils Gyllenstjernas tal borde vara ordförande, då ärkebiskop
icke fanns. — Däremot finnas inga antydningar, att denna tvist
berott på någon principiel motsats i fråga om statens och
kyrkans inbördes förhållande.
Stridens gång vill jag icke följa, utan endast anmärka, att
den utkämpades på enskilda och mer allmänna sammankomster
samt, förorsakade mer än en beskickning till hertigen. Det gick
så hett till, att Uppsala stifts ombud hotade att lämna mötet
och sålunda spränga detsamma. Slutligen togs den utvägen, att
mötet erhöll rätt att själft välja preses, hvilken antagligen blef
ordförande äfven på enskilda sammanträden för Uppsala stift,
om sådana höllos efter hans val. Regeringen hade måst vika
från sin ståndpunkt, men nederlaget bör ha varit än kännbarare
for biskoparna, mest kanske för biskopen i Strängnäs, Petrus
Jonæ, hvilken framstår som den främste bekämparen af
ärkebiskopsval vid mötets början, åtminstone att döma efter en
öfverläggning den 28 febr. Med denna seger taga de fyra
professorerna mötets ledning ganska mycket i sina händer, ehuruväl
biskopen i Linköping formellt betraktas som den förnämste, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
