Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
OTTO SYLWAN
talrika exempel på tillfällen, då ban ur auktionskataloger strök
titlar p& förgripliga skrifter. Då nu 1747 Samuel v. Triewalda
stora bibliotek skulle försäljas, insände prästeståndet till kansli-^
kollegiet en förteckning på däruti befintliga arbeten af denna art,
hvilka det funnit upptagna i katalogen. Oelreich afgaf d. 7
april en vidlyftig förklaring, hvari han gaf Benzelstjerna skulden,
och upplyste fjorton dagar senare, att de farliga böckerna blifvit
vid auktionen inropade af åtskilliga literata män, hvilka sådant
ej kunde betagas.
Oftast låg Oelreich i strid med Stockholms stadskonsistorium,
som hade att vaka öfver i hufvudstaden utkommande och till
salu utbjuden andlig literatur, och som nitiskt ingrep, hvar helst
det anade kätteri. Desto mer öfverraskande måtte det hafva
varit för dess medlemmar, då de en tlag funno sig anklagade för
bristande omsorg om lärans renhet. Ar 1748 hade konsistoriet
godkänt en till detsamma inlämnad öfversättning af den danske
teologen Pontoppidans didaktiska reseroman Menoza, men när
den därefter kom till Oelreich, förklarade han boken kätterskt
Orsaken var väl, att han i konsistoriets yttrande spårat ett anspråk
på rättighet att döma öfver hans, censorns åtgärder. Oelreich
lyckades få kanslikollegiet på sin sida, och arbetet
återremitterades d. 14 okt. till konsistoriet. D. 9 nov. inkom detta med
sitt svar. Oelreichs oväntade nit för ortodoxien var ej i
konsistoriets smak; det förklarade, att det nog skulle hålla uppsikt
öfver icke blott lärans renhet utan äfven dess »befredande mot
dem, som uti vår tid under en förvänd ömhet luta sig till något
afvikande parti», och hvilka skriften säger »omföras af allehanda
lärdomsväder». Kanslikollegiet gaf censor rätt och förbjöd
arbetets tryckning d. 14 nov. 1748. Nu ingick konsistoriet d. 29
nov. till kollegiet med nya klagomål öfver censor, som först fem
månader därefter (d. 25/4 1749) fann för godt att afgifva sin
förklaring.
Under tiden hade ny tvist uppstått. Den gällde prästmannen
Olof Öhrlins under pseudonymen Alethophilus utgifna teologiska
veckoskrift, hvilken af konsistoriet förbjöds, sedan ett tiotal ark
utkommit. Då fann författaren på, att af teologiska fakulteten
i Åbo skaffa sig ett intyg om arbetets renlärighet. Det var ett
handlingssätt just i Oelreichs smak, och han skyndade att genom
sitt imprimatur befordra tryckningen af veckoskriftens följande
ark. Konsistoriet blef med skäl vredgadt och vände sig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
