Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS VON OELREICH SÅSOM CENSOR LIBRORUM
147
nytt refs upp. Diskussionen rörde sig för öfrigt till en böljan
om frågan, huruvida man skulle vara nöjd ined utskottets
undersökning eller själf ånyo taga del af handlingarna. Resultatet
blef, att ny undersökning skulle anställas, och till den ändan
infordrades de förgripliga skrifter, som Oelreich velat släppa
fram, från kanslikollegiet, hvilket därjämte fick tillfälle att än
en gång yttra sig. Kollegiet insände de begärda böckerna, men
förklarade, att det icke hade något att tillägga till sitt tidigare
yttrande.1 Antagligen för att förhala tiden — man hade ej
långt kvar till riksdagens afslutning, och det fanns ju den
möjligheten, att målet skulle få såsom oafslutadt alldeles förfalla —
och för att tillika sätta Oelreichs såväl som tryckfrihetens
häftigaste motståndare i förlägenhet, påpekade nu borgmästaren
Ekman, att bland de insända böckerna saknades en katekes af den
nyssnämde prosten Hjortsberg, hvilken vid sistlidne riksdag på
begäran af prästeståndet blifvit belagd med kvarstad. Nu blef det oro
i lägret, och vidlyftigt diskuterades, huruvida den ifrågavarande
skriften verkligen blifvit förbjuden, och i sä fall af hvad skäl.
Ytterligare tid vans därigenom, att Oelreichs vänner genomdrefvo,
att han ej skulle dömas ohörd, utan få afgifva sina påminnelser,
hvilka ock infordrades genom kanslikollegiet. Utledset vid de
många skrifvelserna förklarade detta helt tvärt, att detta vore
onödigt — en olydnad mot folkets suveräna representanter, som
häftigt upprörde deputationen och betydligt försämrade kollegiets
aktier.
Man hade nu kommit till d. 10 maj, riksdagens slut var
nära förestående, men likväl beslöts att höra Oelreich personligen.
Följande dag instälde han sig och anförde: att han sedan
föregående riksdag blott en (?) gång, nämligen i Forskåls mål, varit
uppkallad i kollegiet; att han ej fått närvara vid detta
protokolls justering; att Wilde, sedan han blifvit censor med eget
ansvar, slagit under sig allt, hvaraf någon inkomst kunde
påräknas, såsom brudskrifter och dylikt; och att han (Oelreich)
öfver allt detta besvärat sig hos Kgl. Maj:t och ständerna. Pä
alla kollegiets tillmälen i dess betänkande, hvilket nu upplästes,
ville Oelreich ej svara oförberedt. Under den härpå följande
öfverläggningen framhöll en talare, att hur betänkligt det än
vore, att kanslikollegiet ej åtlydt deputationens befallning, vore
1 Skrifterna ansågos så farliga, att det beslöts, att de skalle »strax gömmas
och, si ofta de blifvit brakade, inläsas».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
