Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
OTTO SYLWAN
det »ändock slätare, att han (Oelreich) här nekat, hvad han förut
i kollegiet tillstått; . . . sådant kunde ej med hans ålderdom
ursäktas». Oelreich sökte nu genomdrifva ett förut framkommet
och diskuteradt förslag, att saken, såsom anhängiggjord i
justitie-deputationen, skulle få förfalla här. Det lyckades icke, men på
förslag af Grönhagen beslöts, att Oelreich skulle få del af
kanslikollegiets betänkande för att däröfver senast d. 14 maj afgifva
förklaring.
Pä utsatt tid infann sig Oelreich i deputationen och försökte
först under hvarjehanda förevändningar erhålla ytterligare
uppskof. Då detta nekades honom, framdrog han ett vidlyftigt
memorial, som vittnar om hans redan förut kända skicklighet i
advokatyr. Romanen Menoza, hette det här, och
Öhrlin-Ale-thophilus’ veckoskrift voro båda i vederbörlig ordning granskade
af teologer; Montins afhandling om Borgerlig regering hade,
enligt Tessins eget yttrande, förbjudits endast på grund af »en
besynnerlig konjunktur, hvilken dåvarande ryska ministern gaf
anledning till». För godkännandet af Rudeers traktat om läro- och
närostånden hade Oelreich icke kunnat hitta på någon annan
ursäkt än den i en censors mun högst öfverraskande, att skriften
blefve fri, »när den nu påyrkade tryckfriheten vinnes». Hvad
de senaste målen beträffade, så hade han aldrig fått någon
föreställning för kritikerna öfver Ljungbergs grammatika. I
Vitterhetsarbeten hade klagats öfver för mycken adel; det hade ock
ständerna själfva gjort. »Små Saker» hade fått imprimatur af
Wilde, som likväl lofordats af kollegiet. Målen rörande Forskåls
och Ugglas skrifter, hvilka ansågos för de betänkligaste, affärdades
slutligen af Oelreich därmed, att de på grund af hans besvär
voro beroende på justitiedeputationens utslag. För öfrigt yttrade
Oelreich, att om han blott haft tid att genomgå alla de
förklaringar, han afgifvit i kanslikollegiet, skulle hela saken fått ett
helt annat utseende. Kgl. Maj:t hade aldrig dömt honom, utan
blott förordnat ett biträde. »Om någon gifvit prof af att
försvara Sveriges regeringssätt och vår sälla frihet, så har visst jag
det gjort och kan ej vidare vara obekant. Veckoskriften En
Ärlig Svensk bär nog vittnesbörd därom, och hvad svårigheter
jag därföre måst utstå.» Memorialet slöts med en bön om
upprättelse och ersättning för allt lidande; Oelreich hade i 18 år
haft en äfventyrlig och mödosam syssla med ringa lön, men
likväl blifvit förbigången vid befordran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
