Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
ÖFVERSIKTEN. OCH GRANSKNINGAR
möjliggöra med afseende å de europeiske arierne, skulle därigenom
vinna giltighet för den ariska folkstammen i dess helhet.
Betydelsen af dessa rön för det slutgiltiga svaret på den stora
stridsfrågan om det ariska urhemmets läge, skulle möjligen kunna
förringas, om det läte tänka sig, att dessa namn icke tillhört det
ariska urfolket, utan utbredt sig i spåren af något mäktigt urtidens
sjöfolk af denna eller kanske annan stam. Men ett supponeradt
dylikt folk af den öfverlägsenhet i kultur, att det mäktat låta ord
ur sitt språk tränga undan de inhemska, skulle näppeligen hafva
lyckats däruti med namn på naturföremål. Enligt hvad Thomsen
uppvisat angående de finska språkens lån från de germanska, har det
ju nästan uteslutande varit kulturord, som sålunda i en långt aflägsen
forntid gått i lån.
Rörande professor Noreens uppsats »Mytiska beståndsdelar i
Ynglingatal» får anmälaren bekänna, att han står undrande och
spörjande. Icke så, som om uppgifvandet af de stormäktige herrarne
Fjolner, Svegder och hvad de allt heta såsom historiska personligheter
«kulle vålla honom någon saknad; — de hafva ju för länge sedan
vandrat öfver till sagans område från den verkliga historiens, där de
utgjort så många skolgenerationers skräck och fasa. Men skola de
nu från kungar befordras till gudar af högre eller lägre rang, så
måste det erkännas, att uppgiften blir vansklig äfven för den forskare,
aom går bäst rustad till sitt värf, att vinna hemortsrätt i gudakretsen
åt dessa upphöjda väsenden, hvilkas hela tillvaro möjligen kan bero,
icke på en hel folkstams tusenåriga dyrkan, men på en felskrifven
eller felläst konsonant i en ärevördig gammal handskrift. Att följa
prof. Noreens textkritiska granskning i spåren, därtill finner
anmälaren sig ingalunda rustad, och inför de diametralt motsatta resultat,
hvartill olika forskare af hög rang på detta fält kommit, känner sig
den, som ej är djupare invigd i språkforskningens mysterier, då och
då frestad att instämma med salig Herman von Bremen: »De ha jo
Ret begge to.» Men inför dessa ideligen återkommande myter om
den uppgående eller sjunkande solen, som man velat återfinna under
alla möjliga mer eller mindre väl skyddande förklädnader, finner han
*ig ännu oftare manad att lägga på minnet Oxfordstudenternas bevis
för, att professor Max Müller i själfva verket ingenting annat är än
en solmyt.
I alla händelser gifva hr Noreens här framlagda undersökningar
anledning att med spändt intresse afbida det större arbete, i hvilket
han uüofvar att fullfölja dem. Särskildt hoppas vi, att han där
kommer att fortsätta Fahlbecks undersökningar och utreda förhållandet
med de sveakonungar från Ynglingatal, hvilka äfven återfinnas hos
Beovulf.
Af särskildt intresse är hans hypotes, att Ynglingarne skulle vara
«n sydsvensk eller Östdansk — väl närmast skånsk — konungaätt.
Deras förmente stamfader, eponymen för Ingvinerna — Taciti
Ingæ-vones — förlägger han efter anglosaxisk källa till Eastdene,
Öst-•danerna. Det synes oss dock icke nödvändigt, att anglosaxerna tänkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
