Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
hvilka tsaren höll som narrar, voro med: »de raabte, skreege, pebe,
hvislede, sange og regte toback i stuen hos ham». Men tsaren »loed
sig deris raaben og skrigen i hans aren, skient de offte tiltalte ham
self, intet anfegte>, och »afftenen gick bort med staerck dricken>.
Vid en middag dagen därpå ryckte Juel fram med sitt ärende: frå-
gan om en offensiv allians. Man må förlåta honom hans häpenhet,
då han af tsarens mun fick den oväntade upplysningen, att alliansen
genom Dolgorukij afslutits i Köpenhamn redan den 22 oktober. Så
fick Juel utan öfliga ceremonier umgås med tsaren; han befalldes
att gömma sitt kreditiv till den högtidliga audiensen i Moskva. Efter
att en tid hafva vistats i Petersburg begaf han sig till Moskva, som
vid hans ankomst den 29 decemher smyckade sig till det triumftåg,
öfver Poltava-segern, som tsar Peter höll den 1 januari (n. st.) 1710.
Juel lämnar en detaljerad redogörelse för tågets sammansätt-
ning. Han skildrar ock triumfatorn själf. >»Hand, som heele resten
der var omkring bam, vare brav druckne og tilpackede.> Plötsligt
gaf tsaren hästen sporrarna, >havde et meget blagt, felt og forvendt
ansigt, giorde wmangfoldige skrsckelige miiner, med hoved, mund,
arme, skuldre, hbender og fodder». Han red >til en gemeen soldat,
som bar en svensk fane og mueligt ej gick effter hans tycke. Samme
soldat hug Tsaren med sin i haanden blot havende kaarde elendig
og til skamme. Derpaa holdt Tsaren stille paa sin hest med samme
ommelte skreckeliige miiner, drejede med hovedet, skevede med mun-
den, vendte ejne, treckede med arme og skuldre, og sprettede for
og bag med beenene». Sådana konvulsioner, säger Juel, får tsaren
mest »naar hand er vreed, eller har faaet onde tiidender og ellers er
ilde tilfreds og i dybe tancker, saa hand offte over borde, naar band
spiiser, faar saadane treck i seenerne i armene, at hand med knive
og gaffeler, som hand kand have i haanden sticker op imod og
saa ner forbj sit ansigt, saa mand er bange, hand skal skigre eller
sticke sig i ansigtet».
Emellertid dröjde det med Juels audiens, ehuru han flere gånger
varit, hufvudsakligen vid festliga tillfällen, i tal med tsaren om poli-
tiska saker, »eftersom det er dend rette og alminndelige tiid og staed
i Ryssland, ved giestebudder og maaltider at gigre sine forretninger,
thi da bliver meest alle sager ved et glas viin aftalt og sluttet>. Ja,
han hade t. o. m. haft såväl tsaren som begge kanslererna, Golovkin
och Sjafirov, hemma hos sig till öfverläggning. Ändtligen den 11
februari 1710 fick Juel audiens. Den gick för sig i Preobrasjenskij-
sloboden, en förstad till Moskva, där tsaren bodde i ett mycket
oansenligt trähus, »omtrent som en prsestegaard i Norge.> Emellertid
blef audiensen ej offentlig, såsom Juel fordrade, ty ryska kansliet
fann hans kreditiv behäftadt med formfel — naturligtvis ifråga om
tsarens titel. Golovkin införde Juel til tsaren, »som stoed endnu
balf ikled med sin nathue paa, saa som hand intet skiötter om,
eller i det mindste anstiller sig som ej at agte om slige ceremonier
eller giöre någet vaeszen deraf». Man skulle kunna tro, att Juels
mission erbjöd föga svårigheter, då ju alliansen redan var sluten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
