Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÖNS GEREKESSON ÄRKEBISKOP I UPPSALA 1408—1421 199
af utlatandet, hvartill ärkebiskopen, som ännu satt kvar i sin
biskopsstol, svarat, att han i stället för vadebeviset skulle få en
helvetes olycka (demoniacum infortunium), hvarpa han ilsket
slitit utlåtandet, stigit upp och aflägsnat sig. Ludbert hade da
— sasom lagen bjuder i dylika fall — på domkyrkans dörrar
och portar uppslagit sin begäran om vadebevis, hvilket af ärke-
biskopen lämnats utan afseende. Utan att det minsta bekymra
sig härom hade denne vändt ater till Arnö, medförande Helleka,
som hos honom fortfarande skulle förblifva i taka händer.
Fran Arnö utfärdade han kort därefter ett öppet bref, som kun-
gjordes i kyrkorna och innehöll att Helleka, oafsedt Ludberts
vädjande, kunde inga äktenskap med hvem hon ville.
Emellertid är det antagligt, att Jöns Gerekesson känt sig
besvärad och sin ära kränkt af Ludberts vädjande till ärke-
biskopen i Lund och velat hindra att detta skulle leda till nagon
påföljd. Antagligt är, att denne ärkebiskop i följd at vadet
begärt nagon förklaring och att detta varit närmaste orsaken till
den offentliga protest emot primatet, som Jöns Gerekesson å
egna och det honom ännu underdåniga kapitlets vägnar den 23
december s. ä. i kraftiga ordalag utslungade, ty ibland skälen
emot den Lundensiska ärkebiskopens behörighet att »sträcka sin
domsrätts skära till en annans skörd> (falceem sui jurisdietionis
in messem alterius mittere) anföres uttryckligen att några i riätts-
förhållanden okunniga fran hans utslag oförsynt och emot rätts-
lig ordning vädjat till den Lundensiska ärkebiskopsstolen. Slikt
vädjande förklara Jöns Gerekesson och hans kapitel sig hvarken
vilja eller böra tåla, emedan vad mäste ske från lägre myndig-
het till högre, och de i intet afseende kunna erkänna den Lun-
densiska ärkebiskopsstolen stå öfver den uppsaliensiska. Att ärke-
biskopen i Lund icke med välbehag emottagit denna skrifvelse
är sannolikt, men så mycket tyckes dock ärkebiskop Jöns där-
med hafva vunnit, att den förre icke — åtminstone ej i nu synlig
måtto — blandat sig i det ifrågavarande äktenskapsmålet, för
hvilket hans ämbetsbroder i Uppsala hyste ett så lifligt intresse.
Man har velat anse denna protest såsom framkallad af manhet
och omtanke om svenska kyrkans heder och anseende, men det
är fara värdt äfven detta blad måste ryckas från den glesa lager,
hvarmed man sökt smycka Jöns Gerekessons änne. Några om-
sorger om svenska kyrkans ära besvärade nog icke hans sinne
vid denna tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
