- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Fjortonde årgången. 1894 /
203

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JÖNS GEREKESSON ÄRKEBISKOP I UPPSALA 1408—1421 203

väpnade skaran, ryckte honom lös och förde honom äter till
klostret. Att så tillgått hade sa väl priorn som bröderna kla-
gande intygat (lamentabile contestanter asseverarunt) och var
detta för öfrigt, säges det i beviset, så allmänt kändt i staden,
att det med inga undanflykter kunde döljas. Intyget hade, hvad
till sist uppgifves, begärts af Henrik Swinge och hustru Elisabet,
själfve herr Johans, vår kyrkoherdes syster, och detta uttryck
:soror ipsius domini Johannis, curati nostri> synes bestyrka det
förut gjorda antagandet, att ehuru Johannes i början af beviset
blott nämnes sasom präst inom Uppsala stift och i ett den +
paföljande maj på plattyska skrifvet notariatsbevis »prester unde
prebendate to Upsale>, han likväl torde varit samme man, som
den vikarierande kyrkoherden herr Johannes, ty en präst mel
ordinarie anställning bibehöll under medeltiden i regeln den titel,
denna medförde, och epiteten: vicarius, vice curatus, vice rector,
» 8 Vv. förekomma sällan utom när han nämnes i utöfningen af
sadant ämbete. Likaså kan man däraf, att den illa sargade
prästen skulle släpas fram till Korntorget, där Helleka hade sin
bostad, antaga att ärkebiskopen velat visa, huru han straffade
dem, som sökte hindra hennes äktenskap med hans klient Gott-
schalk.

Vare sig nu att den sargade prästen varit den vikarierande
kyrkoherden eller icke, så star det dock fast, att straffet eller
hämnden utkräfts för en appellation till kurian, och då den myn-
dige ärkebiskopen icke kunde tilltro en underordnad prästman
att på eget bevag drista sig till ett så allvarligt steg, misstänkte
han, att hans eget kapitel gömt sig bakom dennes rygg. För
att freda herrar kapitelmedlemmar från dessa misstankar måste
därför herr Johannes redan den 4 nästföljande maj, ehuru svårt
lidande af det öfvergångna våldet, hvilket ådragit honom en
under flera dagar fortfarande blodspottning, inför notarius publi-
cus Konrad von Kollen vittna och betyga, att hvarken dom-
prosten eller någon annan af kapitlet med råd eller dåd hulpit
utan tvärt om afrädt och sökt afstyra hans appellation.

Under allt detta hade i Stockholm, hvars befolkning antag-
ligen stått på Ludberts och prästens sida, förbittringen emot deras
zamle fiende ärkebiskopen! varit i ständig tillväxt, och då denna

’ Anledningen till fiendskapen var, att då vid den häftiga vådeld, som öfver-
vitt Stockholm år 1407, stadens skolhusbyggnader nedbrunnit. hon förvögrat upp-
förandet af nyn i dessas ställe, så vida han icke fick tillsätta lärarne. Detta var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Nov 18 01:28:21 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1894/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free