Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354 STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
Borgrätten hade sålunda blifvit en under Gustaf I:s tid ofta
nog anlitad domstolsform såsom forum för fogdar, knekthöfvitsmän,
knektar och hoffolk. Domstolen kallades nämnd. Permanent hade
den däremot veterligen icke blifvit; konungens nämnd kallades den
icke heller. Men anknytningspunkter funnos dock för Eriks an-
ordningar. Det är emellertid icke hos dessa borgrätter ensamt,
som förebilderna för den kungliga nämnden äro att söka.
Under Gustaf Vasas regering hade medeltidens räfsteting visser-
ligen icke alldeles upphört, men det hölls icke längre regelbundet,
såsom landslagen föreskref, och det hade fått till uppgift mindre
rättskipningen i och för sig, än afgörande af kamerala tvister mel-
lan kronan, frälse och skatte om jord, afhjälpande af allmogens
besvär, reglering af beskattningen m. m. d. För att få rätt vände
man sig vanligen hellre i första eller sista hand till konungen själf,
som personligen dömde eller öfverlämnade målet åt riksrådet, i
viktiga fall förstärkt af en större eller mindre mängd af adeln
eller med borgmästare och råd i den stad, där rättegången hölls.
Rättskipningen vid hofvet blef vida viktigare än räfstetinget. I
dessa förhållanden ingrep den äfventyrlige och mångfrestande friäm-
lingen Conrad v. Pyhy med sitt försök att organisera den första
ständiga öfverdomstolen; äran däraf kan nämligen svårligen tillfalla
Erik XIV. Det kungl. >»regementet» skulle, efter tyskt mönster,
blifva både ett statsråd och en högsta domstol samt höll, så vidt
man af bevarade protokollsfragment kan döma, regelbundet nog
sammanträden, så länge den tyske kanslern var närvarande. Rege-
mentsråden dömde, stundom på egen hand; de deltogo i Stockholm
i de nyss omtalade borgrätterna, från hvilka det stundom är svårt
att skilja >»regementet>, och tillkallade emellanåt till rättens för-
stärkande andra sakkunniga. De upptogo vad från lägre domstolar
men dömde äfven i första instans. Äfven här uppträdde inför
rätten i brottmål en åklagare, antingen någon af rättens egna med-
lemmar eller en >riksprofoss». Äfven här fördes ett protokoll öfver
förloppet, slutande med domen eller sententzen, som i brottmål
(liksom vid borgrätten) gärna gick ut på att döma vederbörande
från halsen, eller »från lifvet till döden>, ehuru stundom med nåde-
hänvisning till konungen.
>Regementet> fungerade vanligen i Stockholm men det satt
äfven i Uppsala vid distingen eller eriksmässan, dit folk från hela
riket brukade samlas; borgmästare och råd brukade då förstärka
rätten, liksom i hufvudstaden dennas magistrat. Det var sålunda
till viss grad en öfverdomstol på rörlig fot. År 1541 höll denna så-
lunda session i Uppsala båda de nämnda terminerna. I maj månad
detta år dömde den särskildt i andliga mål. Den var då förstärkt,
utom af borgmästare och råd i Uppsala, samt åtskilliga »fänike-
dragare», sekreterare och andra af ringa börd, äfven af ärkebisko-
pen, mäster Olof och mäster Laurents Andree. Med den sistnämnde
kan knappt någon annan åsyftas än den ryktbare Laurentius Andree;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
