Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE KRITISKA OCH HISTOBISKA UTFLYKTER 355
det är då veterligen sista gången den nämnda reformatorn uppträdde
offentligen.
Denna domstolsorganisation försvann ej med den tyska kans-
lerens fall, äfven om >»regementet» i egentlig mening upphörde och
exemplen på dess verksamhet ej äro så många. 1545 hölls en
session på Stockholms rådhus, bestående af 9 riksråd samt 11
andra frälsemän, där äfven ärenden, som bebandlats på lagmans-
ting i Uppland afdömdes. 1553 hölls en session vid distiugs-
marknaden i Uppsala. Rätten bestod af 16 personer, ett par riks-
råd, men i öfrigt sekreterare med flera lågfrälse och ofrälse. Det
hade bl. a. vädjats från en häradsrätt under »>första rättgång i
Upsala besittia skulle». Uttrycket vittnar om, att en viss regel-
bundenhet utvecklat sig i afseende på dessa sessioner.
Vi ba här tydligen funnit den andra förebilden för konung
Eriks nämnd. Det lågfrälse eller ofrälse elementet var ej sällan
starkt representeradt äfven i den senast nämnda domstolen, ehuru
ännu mera i borgrätten. Det blef som bekant förhärskande i den
kungliga nämnden, och däri låg visserligen en förändring, en nyhet,
men rikets råd voro dock stundom äfven i den senare med. Lik-
som sina förebilder på Gustaf Vasas tid, förstärktes konung Eriks
nämnd stundom af borgmästare och råd, stundom af andra »sak-
kunniga». — Riksprofossen kan såsom allmän åklagare anses vara
urtypen till konungens prokurator. Sina sessioner förlade nämnden
ej sällan till Uppsala; rättegångssätt, protokoll, dom eller sentents
ha likaledes sina motsvarigheter.
Hvad Erik XIV eller Jöran Persson sålunda gjorde, det var
detsamma, som v. Pyhy en gång försökt, eller att ordna rättskip-
ningen vid hofvet — >hofrätt> kallas Erik XIV:s hofartiklar, >hof-
richter> och »rhofrethe> förekommer redan i de Pyhyska protokollen
— men de förstnämnde bildade endast en öfverdomstol med från-
skiljande af de administrativa uppgifter, som det Pyhbyska >rege-
mentet» haft; det var sålunda också något nytt. De gåfvo denna
domstol en mera permanent form och en mera fix sammansättning
än borgrätten åtminstone ägt. Genom att i de flesta fall ej till-
kalla riksråden gåfvo de den en mera borgerlig, en mera yrkes-
mässig karakter, om man så vill. Och tankegången torde ha varit
densamma, som hertig Karl längre fram vid ett liknande försök att
ordna rättskipningen vid hofvet gaf uttryck åt, nämligen dels att
somliga saker vädjades under honom från lagmansting, dels att
somliga »tilldrogo sig vid hofvet», så att de icke kunde förvisas till
bärads- eller lagmansrätter.
Den kungliga nämnden var sålunda icke någon förutsättnings-
lös nyhet i vår rättskipnings historia och vi behöfva ej gå öfver
Nordsjön för att finna dess förebilder. Det var blott en länk i
försöken att ordna rättskipningen vid hofvet, som slutligen ut-
mynnade i organisationen af den kungliga hofrätten 1614, också
kallad för konungens nämnd. Men visserligen synes på konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
