Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358 STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
firmatione, sed sufficit quod assumantur ad hoc de consensu regis,
quod semper deinceps observandum erit.> Enligt hvad allmänt upp-
gifves och som icke finnes skäl att betvifla, ägde ock biskopsvigning
rum i Strängnäs domkyrka den 5 januari 1528,! hvarefter de ny-
vigde biskoparna begåfvo sig till Uppsala för att där assistera vid
konungens kröning några dagar scnare.
Det är just om den nära förestående biskopsvigningen, som
Laurentius Andree nyupptäckta bref rör sig, liksom om biskopar-
nes ställning till evangelium och konungen. Den reformatoriska
grundåskådningen är omisskänlig. 1 de valde biskoparnes eget skön
ställer Laurentius Andre& enligt konungens uppdrag, buruvida de
ville invigas till sitt ämbete i Strängnäs eller Uppsala. Det senare
vore dock ur flera synpunkter tydligen att föredraga och kunde
lämpligen ske omedelbart efter matutinen eller ottesångsgudstjänsten
samma dag, som konungens kröning skulle äga rum. Förvisso
borde biskopsvigningen då företagen förläna ökad glans åt krönings-
högtidligheterna. Vigningsorten vore emellertid en fråga af ringa
vikt gent emot de kraf, konungen ställde på kyrkans styresmän,
nämligen att de skulle vara evangeliska, icke papistiska, biskopar,
efter Herrens ord icke efter påfvens ord, o. 3. v. »Aliud — heter det
bl. a. — a vobis non requirit [sc. rex), nisi hoc, quod a vobis requirit
Deus>, i sanning gyllene ord! Då vidare Laurentius Andree i sitt
bref eftertryckligt tager sin konung i försvar för den utspridda be-
skyllningen, att Gustaf ville att församlingarna skulle vara utan
biskopar, anade väl brefskrifvaren föga, burusom han själf en gång
skulle med smärta bevittna konungens sträfvanden med afseende på
den kyrkliga författningen icke blott för biskopsämbetets afskaffande
utan äfven i ännu mer vidtgående ultraprotestantisk riktning.
Synnerligen märkligt är det formulär till biskopsed, hvilket Lau-
rentius Andree i sitt postscriptum meddelar och som antagligen följ-
des vid själfva vigningen. Om denna vår äldsta, förut okända evan-
geliska biskopsed vore åtskilligt att säga. För närvarande nöja vi oss
med att framhålla dess enkla, ädla form och hurusom den tydligen är
ett pregnant uttryck för de grundsatser i fråga om reformationsverkets
bedrifvande, hvilka vid denna tid besjälade konungen och hans med-
hjälpare samt i hufvudsak gjorde sig gällande vid reformationens
genomförande i vårt land. Brefvets betydelsefulla tillägg liksom
detsamma i dess helhet utgör för öfrigt ett ytterligare vittnesbörd
om hofsamheten i det sätt, hvarpå konungen och hans förnämste
rådgifvare i kyrkliga angelägenheter under första delen af hans re-
gering gingo till väga.
Efter dessa antydningar om brefvets innehåll gå vi att med-
dela detsamma. Vid dess utgifvande har man sökt iakttaga all
önskvärd trohet mot originalet. Interpunktionen är dock utgifvarens,
! Att döma af L. A. nedan meddelude bref synes dock i hög grad ovisst,
om äfven Åbobiskopen Martin Skytte vid detta tillfälle, såsom allmänt antagits,
erhållit sin vigning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
