Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SERAPHIM, AUS DER KURLÄNDISCHEN VERGANGENHEIT 9
bertigens (inclusive bertiginnans) politik ej te sig alldeles lika från
denna och från andra sidan Östersjön.
Det var helt visst stora statsmannakraf, som ställdes på en
furste af Kurland i midten af 1600-talet. Lätt var det icke att hålla
rätt kors, då krigiska vindar blåste med makt från öster, väster och
söder, och Kurlands naturliga politik var att, så vidt som möjligt,
verka för fredens bevarande mellan de tre mäktiga grannarne Sve-
rige, Polen och Ryssland. Detta var också hvad hertig Jakob gjorde,
då han med ifver arbetade på åstadkommande af den tyvärr re-
sultatlösa kongressen i Läbeck 1651. Men om han nu icke lycka-
des bringa den definitiva freden mellan Sverige och Polen tillstånd,
låg det honom så mycket mer om hjärtat att af sina grannar ut-
verka erkännandet af Kurlands neutralitet. Af Kristina fick han
också denna erkänd 1647. Äfven ryssarne medgåfvo den 1655.
Med bekymmer såg emellertid hertigen det svensk-polska kriget
nalkas, utan att han lyckats formligen få samma erkännande af
Karl Gustaf.
Väl gaf den svenske konungen välvilliga förklaringar, men till-
lika gaf han sin generalguvenör i Livland M. G. de la Gardie or-
der att yrka på Litauens och Kurlands underkastelse, d. v. 8. yrka
på, att de skulle mottaga Sveriges protektorat.
Flera upprepade beskickningar från de la Gardie lyckades dock
lika litet som konungen själf genom samtal med kurländska sände-
bud att förmå hertigen till något medgifvande i denna riktning
onder året 1655.
Då emellertid ju Kurland var en polsk vasallstat, och Sverige
befann sig i krig med Polen, kunde väl den svenske konungen rätte-
ligen anse sig hafva tämlig frihet med afseende på behandlingen af
förstnämda land. Faktiskt bemöttes dock hertigen med ganska stort
undscende. Därtill föranleddes konungen af ett viktigt utilitetsskäl:
hertiginnan Louise Charlotte — en dam, som icke älskade att, då
politik var å bane, sticka under stol med sina åsikter — var sys-
ter till kurfursten Fredrik Wilhelm af Brandenburg, hvilkens vän-
skap, som bekant, ingick såsom en hufvudfaktor i Karl Gustafs
politiska beräkningar.
I jan. 1656 afslöts med kurfursten af Brandenburg Königs-
bergfördraget, som gjorde Preussen till ett svenskt län, och härpå
följde nu Karl Gustafs förnyade fordran, att Kurland skulle under-
kasta sig samma villkor, en fordran, som hertigen blott genom be-
gagnande af svenskarnes trångmål på våren 1656 lyckades undvika.
Ställningen var alltså fortfarande densamma från Sveriges
synpunkt sedt: hertigen var en mot Sverige krigförande makts
vasall, hvilkens neutralitet icke formligen af svenske konungen
erkänts.
Vid utbrottet af det svensk-ryska kriget 1656 var det ett faktum,
som från svensk sida icke tyddes till hertigens fördel, att hans land
af ryssarne skonades, medan eljest omkringliggande trakter, såväl
polska som svenska, sköflades, och då härtill kom, att tsaren visade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
