Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 ÖFVERSIKTER OCH GRANSKNINGAR
sig mycket tillmötesgående mot Jakobs sändebud, som ankommo för
att göra ansökan om neutralitetens erkännande, ökade detta Karl
Gustafs misstro.
Författaren menar, att denna konungens misstro saknar all
grund och åberopar till stöd härför uttalanden af hertiginnan. Att dock
hertiginnans försäkringar ej alltid få tagas efter bokstafven, framgår
tydligen af hennes yttrande till De Lumbres (se sid. 203), att hon
vore en dam, som aldrig blandade sig i politiken (!)
Till hertig Jakobs olycka, ehuru efter förf. tanke till hans ge-
måls beröm, börjar nu från hösten 1656 hertiginnan allt mer och
mer ingripa i ärendernas gång. Att resultaten af denna dams it-
minstone yttre politiska verksamhet icke varit rätt lyckliga, synes
mig ligga i öppen dag.
Vi hafva hört, att’ svenske konungen med synnerligt misshag
sett hertigens underhandlingar med Ryssland. Om Polens uppfattning
af hertigens åtgöranden läsa vi hos författaren (sid. 194): >man blickte
ausserdem in Polen voll Misstrauen auf den seine eigene Wege wan-
delnden Vasallen in Kurland>. Misstro från alla håll. Sådan var
alltså första effekten af den kurländska själfständighetspolitiken, som
långt ifrån att böra berömmas för synnerlig klokhet synes snarare
förtjäna att tadlas för mycket stor oklokhet.
Den illojala, slingrande politik, som kunde lyckas för Fredrik
Wilhelm af Brandenburg, därför att han utom Preussen bade ett be-
tydande, så godt som själfständigt landtområde bakom sig, den po-
litiken kunde ej vara annat än ytterst vådlig för en liten vasallfurste,
hvars hela maktställning hvilade på besittningsrätten till en strimma
jord, inskjuten mellan tvänne stormaktsområden.
Hertig Jakob kunde visserligen utan tvifvel hafva sina goda
skäl att icke gå in på Karl Gustafs yrkanden på underkastelse, men
den svenske konungen kunde helt visst ock med skäl begära, att,
om hertigen ville se sitt land skonadt, han och hans gemål ej skulle
företaga handlingar, som voro direkt stridande mot Sveriges in-
tressen, Inläte de sig på sådana företag (och det var just hvad de
gjorde), måste de anses själfva hafva öfvergifvit den opartiska >ingen-
dera ståndpunkten> och måste därför bära följderna.
Det visade sig ock allt mer och mer, att det kurländska fur-
steparet icke skydde hvarken skenet eller verkligheten af mot Sverige
riktade underhandlingar. Så kunde t. ex. hertiginnans ifriga och
framgångsrika bemödande att försona sin broder, kurfursten, med
Polen (se sid. 192), ej gärna uppfattas af Karl Gustaf annat än
som en intrig i mot honom fientligt syfte.
Då sedan hertigen hösten 1656 visade Danmark den största
uppmärksamhet, i Mitau mottog danska sändebud, värfvade sina ma-
troser i Danmark, förmedlade vänskapliga förbindelser mellan Dan-
mark och Ryssland o. s. v., så borde man förstått (och man förstod
det belt visst), att detta ej i svenska högkvarteret kunde ses med
blida ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
