Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSKANSLEREN AXEL OXENSTIERNAS SKRIFTER 63
fång, om hvilka B. fäller det skarpa omdömet, att de ej voro
värda, »das sie einen redlichen soldaten die stieffel ausziehen solten>.
Ej heller med det högre befälet var B. belåten. Sålunda klagar
han i ett bref kort före sin död, att Stålhandske den vintern ej
gjort minsta nytta, och af de 4 öfriga generalmajorerna — C. G.
Wrangel, Pfuel, Königsmark och Wittenberg — ansåg han ingen
tjänlig att efterträda sig eller ens Torstensson. Då denne senare
vid samma tid tagit afsked och då de nämnda generalmajorerna sins
emellan voro osams och afundsjuka och gent emot krigsfolket ej
ägde erforderlig auktoritet, spådde B., att hela hären skulle råka i
upplösning och utplånas som snö för sommarsol, i fall någon olycka
hände honom själf.
Har det i detta afseende gått B. som så många andra, att han
öfverskattat sin egen oumbärlighet, så saknade bans farhågor dock
visst icke grund, och de visa i förening med mycket annat, hur im-
proviseradt hela det svenska krigsväsendet i Tyskland var, hur svag
och tillfällig dess sammanhållning, som dessutom ytterligare försva-
gades af uationalitets- och befordringsafund, och slutligen bur ej blott
viktigt, utan rent af nödvändigt det var att ha sådana män i spet-
sen, som genom öfverlägsna egenskaper förmådde hålla ihop det hela
och med personlig kraft ersätta hvad som brast i organisatorisk styrka.
De båda män, som efter B. skulle öfvertaga detta värf, komma
ofta på tal i hans senaste bref. För Wrangel bar han ej ord nog
skarpa. Han stämplar hans tidiga befordran som en orättvisa och
en olycka och talar med innerlig afsmak om den unge generalmajo-
ren, som han skildrar som en tjänsteoduglig, lättjefull, sprättaktig
petit-maitre med affekterade franska manér och hvars »actiones nur
kinder- und lauter å la mode-händel sein». Mellan B. och Tor-
stensson synes däremot det bästa förhållande ha rådt. B. beteck-
nar denne sin närmaste man såsom rent af omistlig, söker på allt
vis hindra hans afskedstagande och designerar honom till sin efter-
trädare. Anmärkningsvärdt är det ock, att de mest berömda af
Torstenssons krigsföretag varit af B. i tankarne anteciperade. Så
skrifver B. redan år 1636 från Tyskland med afseende på ett even-
tuellt fredsbrott af Danmark: »Så finnes och väll meddell att trans-
portera kriged her i från och in ij Juteland och flera städes ij Dan-
mark, om vij än så länge skolle föra krigett till defencion emott
Keisaren och Saxen». Och under följande års beträngdhet i Pom-
mern talas om hur gränslöst utarmadt Nedertyskland är och bur
för arméens underhåll föga stode att erhålla undantagandes i de kej-
serliga arfländerna, >welche zwar zu ingrediren undt doselbst I.
Königl. May:t undt Cron Schweden staat in Deutzschland zu vergrös-
sern, mir eine sonderbahre freude sein solte.> —- Det var i detta
syfte han vintern 1640—1641 ryckt mot Regensburg, och i ett af
sina sista bref yttrar han, att endast fransmännens och weimaria-
nernas återtåg omintetgjort hans plan att flytta sedes belli på andra
sidan Donau och in i Bäjern och de kejserliga arflanden.
A. EKf8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
