Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA BESKICKNINGARS BERÄTTELSER 65
utan det påpekades uttryckligen, att hans egenskap af pommersk
undersåte, långt ifrån att vara honom till men, lätt kunde lända
honom till förmån vid preussiska hofvet. Denna förhoppning besan-
nades snart nog. Carisien, som från och med 1772 ända till sitt
frånfälle (21 nov. 1794) nästan oafbrutet vistades i den preussiska
hufvudstaden, lyckades nämligen inom kort tid förvärfva sig ganska
goda relationer inom Berlinska hofkretsarna samt stifta närmare be-
kantskap med några inflytelserika preussiska statsmän (ty värr fram-
går det ej utur hans depescher, hvilka de voro), så att han ej sällan
såg sig i tillfälle att lämna mycket viktiga upplysningar om den
preussiska statskonstens hemligaste trådar. Redan under tiden okt.
1779—april 1784, då han, med undantag af blott ett halfår, i egen-
skap af chargé d’affaires ensam fick sköta den svenska beskickningen
i Berlin, äro hans depescher (i skarp motsats till de nästan värdelösa
skvallerhistorier. hans företrädare, envoyéen frih. Zöge v. Manteuffel,
brukade insända till svenska utrikesdepartementet) utmärkta genom
strängt allvar samt djup sakkännedom, och i kanske ännu högre
grad bär hans vidlyftiga diplomatiska korrespondens efter hans ut-
nämning till e. e. envoyé vid preussiska hofvet (18 jan. 1785) ett
glänsande vittnesbörd om, huru väl han haft reda på den allmänna
politiska situationen i Europa under de år, som närmast föregingo
och följde på franska revolutionens utbrott. Hvad själfva hans >be-
rättelse om Preussen» angär, utgör den, efter hvad en närmare gransk-
ning gifver vid handen, ett slags sammandrag af hans samtliga de-
pescher. Den är daterad Berlin den 30 jan. 1793 samt skrifven
på svenska; ett språk, hvilket Carisien fullkomligt behärskade, ehuru
bans korrespondens, efter dåvarande tidens diplomatiska plägsed, till
största delen fördes på franska.
(C. börjar sin berättelse med en mycket sympatiskt, för att icke
säga entusiastiskt hållen skildring af konung Fredrik II. Ända till
dennes fel, yttrar han t. ex., »buro nästan alltid kännemärken af
en hög och vidtseende själ». I lika mån berömmer han Preussens
utrikes samt inre ställning under >den store Fredrik». Preussiske
undersåten kunde efter hans uppfattning >»ej annat än skatta sig
högst lycklig under en sådan regering>, och i sammanhang därmed
anser han det också nästan såsom förlåtligt, att »en slags national-
högfärd> småningom uppkommit hos invånarne i denna monarki.
Mycket mindre fördelaktig men i det stora hela ganska träffande är
den karakteristik, han lämnar af Fredrik Wilbelm II, dennes råd-
gifvare och gunstlingar samt enskilda lefnad.! Det kan t. ex. anfö-
ras, att uppgifterna om den mellan den sistnämnde konungen och
hans gamle farbroder prins Henrik rådande oenigheten äfven bestyr-
! En större del uf dessa omdömen finnas tryckta i tysk öfversättning. Jfr
Aroheim, Aus einer schwed, Gesandtschaftsrelation öber Preussen von 1793 i
Forschungen zur brandenburgischen u. preussischen Geschichte II, 1, sid. 264 o. ff.
(1589).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
