Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK HISTORIA OCH MODERN TYSK NÄFDATECKNING 85
Låt denna sats gälla om Danmark, men hvad Sverige angår,
häpnar man öfver ett dylikt omdöme om en konung. som regerat
>med Gud och Sveriges allmoge>. Emellertid finner man snart, att
detta aristokratfördömande i vår historia äfven går igen hos de
följande författarne, om man undantar Droysen, som — sid. 207
— säger, att Gustaf I byggt sin makt på den nya läran och på
allmogen. Hos Philippson däremot behärskas Sverige vid 1600-
talets midt återigen af en adelsoligarki »der schlimmsten Art» (3: V
sid. 102), hos Oncken (3: VIII. band 2 sid. 107) 100 år senare
af die entartetste aller Adelsoligarcbien». = Philippson berättar,
hurusom borgare och bönder ingenstädes kunde finna rätt och den
förslafvade allmogen måste i tusental utvandra, och Oncken (a. st.
sid. 471) talar om böndernas »djupa rättslöshet> under Frihetstiden.
Nu är det väl begripligt, om svenska författare med mörka färger
skildra allmogens tillsånd på 1600- och i någon mån äfven på
1700-talet, men underligt taga sig dylika skildringar ut, då de
komma från utländskt håll. I alla tider har just det draget räknats
som det egendomligaste i vår historia, att samma samhällsklass,
som utomlands lefde i personligt beroende och utan någon delaktig-
het i folkrepresentationen, i Sverige af gammalt varit socialt obe-
roende och politiskt jämnställd med de öfriga stånden. Allra egen-
domligast klinga dessa klagomål från tyskt håll. Det är sant, att
denna allmogefrihet mer än en gång varit botad. men alltid bar
detta då berott på utländskt, i synnerhet tyskt inflytande. När
på 1300—1400-talet personliga tjänstbarbeter. lifegenskapens van-
liga förebud, började påläggas allmogen, skedde det under de tyska
konungarne Albrekt och Erik och deras vid lifegen allmoge vana
tyska följeslagare. När den svenska adeln under Joban III å nyo
började framträda med aristokratiska anspråk, var det från Polen,
Danmark och "Tyskland, den lånade mönstren, och när allmogen
vid 1600-talets midt åter hotades med adelsförtryck, härflöt detta
mest af utländingar, från Tyskland och tyska Östersjöprovinserna
inflyttade adelsmän, som, ovana vid den svenska bondefriheten, här
ville tillämpa sina hemlandsseder. — Karl XI:s uppfordran till den
tyska adeln i Livland att frigifva sina bönder, liksom han gjort
med kronans lifegne. är ett ytterligare drag i samma riktning.
I tredje hufvudafdelningens andra del har anm. blott funnit
tvenne punkter af direkt intresse för svenska läsare. Sid. 122
meddelas en uppgift. som anm. hvarken hos Anjou eller någon
annan svensk författare sett omtalad, nämligen att Erik XIV i lik-
het med engelska och danska regeringen afvisat det påfliga sände-
bud, som varit skickadt att inbjuda till deltagande i det triden-
tinska mötets tredje session. — Den andra punkten innehåller ett
afgjordt förnekande af den gamla berättelsen om Henrik IV:s »stora
plan» att förvandla Europa till ett evigt fredsförbund af 15 lik-
ställda stater. Förutom Sullys memoirer, säger Philippson, finns
ingen enda källa för denna uppgift, och Moritz Ritter har redan
uppvisat, att dessa memoirer äro odugliga som historisk källa, för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
