Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 ÖFVERSIKTER OCH GRANSKNINGAR
fattade som de äro för att genom förhärligande af Henriks regering
hämnas på den styrelse, som beröfvat ministern makten. Genom
noggrant studium af Henrik IV:s sista regeringsår har Philipp-
son funnit, att de af Sully uppgifna förutsättningarna för denna
plan aldrig förefunnits och att ingen fransk statsman, ingen främ-
mande gesandt eller samtida suverän vetat något därom. En för-
fattare, som ännu år 1879 uppträdt till försvar för »den stora
planen», gendrifves -— sid. 482 noten — med skäl, som synas
fullgiltiga. — I Revue Historique pågår för närvarande en kritisk
undersökning, som ådagalägger, att myten om den >»kristna repub-
liken» är ett tillägg i de tryckta memoirerna, medan Sullys eget
manuskript blott talar om ett »kristet förbund» mot Spanien.
Philippsons åsikt har så mycket mer förtjänat observeras,
som vår för närvarande mest lästa världshistoria ännu återger den
gamla legenden om Henrik IV:s »kristna republik».
Kommer så Droysens arbete om den katolska motreforma-
tionen. Sedan han under rubriken »Die baltische Frage» redogjort
för den redan af Schiemann skildrade striden om Livland, öfver-
går han till en utförlig framställning af reformationens och ultra-
montanismens kamp om Sverige. Öfver bufvud taget är denna
Droysens skildring ett upprepande af hans synpunkter i arbetet
»Gustaf Adolf... Sålunda räknas äfven här Erik XIV till de stora
vasakonungarne (s. 223). I fråga om Joban III har förf. öfver-
drifvit hans papism och förbisett hans bemödande att uppbygga
något eget. Detta bristande samförstånd med den romerska kurian
bar kanske varit en lika verksam orsak till den katolska reaktionens
nederlag i Sverige som det svenska folkets protestantiska fasthet.
Då förf. — sid. 217 — framställer denna såsom kanske starkare
än hos någon annan nation, kan man ej undgå att erinra sig de
dåtida svenska stormännens religiösa mångsidighet å la Henri quatre.
Johan III har själf påstått, att de, blott de finge behålla sina
kyrkogods, skulle kunnat blifva, om så vore, ateister. — Possevino
sändes ej till Stockholm 1578 – såsom sid. 208 uppgifves –, utan
första gången 1577, andra gången 1579. Om 1587 års Kalmare-
stadga, som upphäfdes ett par år senare, säger förf. — sid. 218
—, att den år 1592 trädde i kraft.
Vid Karl IX:s personlighet och hans väldiga kamp mot papis-
men dröjer förf. med påfallande sympati. Då han sid. 229 säger,
att Sverige egentligen först genom honom erhöll politisk och social
organisation, har han t. o. m. öfverskattat denne furstes förtjänster
på bekostnad af hans far och hans son. Att Heidelbergerkatekesen
jämte augsburgska bekännelsen af honom lagts till grund för den
svenska kyrkan är ock en uppgift, som förblandar hvad Karl velat
med hvad han gjort. Bland felaktiga detaljer må nämnas upp-
gifterna — sid. 220—223 —, att Sigismund kröntes den 15 febru-
ari, att Söderköpingsriksdagen varit inkallad till oktober, att Sigis-
mund blifvit afsatt på en riksdag i Linköping i jan. 1599 och Karl
förklarad för regerande arfflurste på en riksdag i Stockholm samma ar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
