Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 ÖFVERSIKTER OCH GRANSKNINGAR
att Baners personlighet och framgångar framstå som mindre be-
tydelsefulla. — De enda misstag anm. iakttagit i fråga om svenska
förhållanden äro uppgifterna, att Gustaf Adolf var född den 19 nov..
att Vilhelm(!) af Oranien varit dennes älsklingshjälte (sid. 344),
att svenskarne redan 1625 innehaft Preussen (sid. 347) och att
stilleståndet i Stuhmsdorf slutits på »vtterligare 20 år» (sid. 517).
Winter har påpekat, att det var svenskarne, som burit den
tyngsta bördan i kriget, men att det blef fransmännen, som togo lejon-
parten i freden. Han säger rent ut. att det var Sveriges ståndaktig-
het i vapen och diplomati de tyska protestanterna hade att tacka
för hvad" till deras förmån i freden bestämdes. Men den saken
glömmes snart. När faran är öfver och blott hjälparen står kvar,
förvandlad till fordringsägare, och håller på sin rätt, så betraktas
han som fiende, och man tycker, att moren kunde gått, sedan han
gjort sin tjänst.
Erdmannsdörffer börjar sitt arbete med en skildring af freds-
verkställigheten. Han klagar öfver att svenskarne ej genast drogo
hem sina trupper och sålunda med sitt »snöda utsugningssystem>
fullbordade rikets ruin, men samtidigt måste han erkänna — s. 16
och 18 —, att en stor del af fredsbestämmelserna utan detta tryck
aldrig skulle blifvit verklighet och att svenskarne i Närnberg på
allt sätt påskyndade fredens verkställighet. Den, som läst drottning
Kristinas otåliga maningar till de svenska ombuden att påskynda
afslutandet, skall nog inse, att det var med föga glädje, som sven-
skarne ännu efter freden sågo sig nödsakade att spela ordnarens
roll i detta tyska kaos.
Har förf. sålunda i denna fråga ändå sett någon förmildrande
omständighet, finner han däremot ingen enda sådan för Sveriges be-
teende under den följande tiden. — »Wie herrisch und gewaltsam>,
utropar han sid. 134, »wie bedrohblich för die Selbständigkeit aller
seinen norddeutschen Nachbarstaaten beutete es seine gewonnene Stell-
ung im Reich aus!» — I gränsregleringen med Brandenburg till-
tvang det sig >»mit den ärgsten Kniffen> (sid. 24) en vida större
landsträcka å högra Oderstranden, än det hade rätt till; dess an-
språk på licenterna i alla pommerska och mecklenburgska hamnar
skedde visserligen med stöd af fredsinstrumentets verba formalia,
men i strid med dess mening och de svenska fredskommissariernas
förklaring i Osnabriäck, och på samma illsluga svenska diplomati
berodde ock, att garantien af Bremens riksomedelbarhet gifvits i
termer nog tvetydiga att lämna rum för blifvande misstydningar
(sid. 37 och 178). Till allt detta kom slutligen eluderandet af in-
födde eller inneboende mäns uteslutande rätt till ämbeten inom
Sveriges tyska områden genom den invasion af svensk adel å do-
mäner och kyrkogods, som redan under kriget ägt rum.
Anm. har framdragit dessa gravamina för att ge läsaren en
föreställning om den grundton, som genomgår detta med Verdun-
priset belönade arbete. Endast i afseende på den pommerska gräns-
regleringsfrågan vill anm. göra en erinran. Låt vara att Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
