Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 ÖFVERSIKTER OCH GRANSKNINGAR
dessa bamnar i sin hand, låtit de engelska och holländska skeppen
passera tullfritt.
Men märkligt är ock, att jämsides med denna ovilja mot vår
storhetstid löper ett framgångsrikt bemödande att förtyska den-
samma. Sid. 489 i »Das Zeitalter Ludwigs des vierzehnten> yttrar
sålunda Pbhilippson, att den blott berott på några utmärkta ko-
nungar och en härdad armé, »die tbrigens zum grossen Theile aus
deutschen Söldnern bestand». (Att sistnämnda tillägg med lika stor
sanning kan uttalas om de härar, på hvilkas nederlag vår storhets-
tid uppbyggts, har förf. troligen därför lämnat onämndt, att det ej
dugde som bevisningsmaterial för hans nyss förut (sid. 486) ut-
talade sats, »dass die Deutschen noch immer die kriegerichste Na-
tion der Welt seien>). Återstår emellertid de utmärkta konungarne
för Sveriges räkning. Men så kommer Erdmannsdörffer och för-
klarar (sid. 262), att Karl X Gustaf varit en furste »deutschen
Stammes». och då samma sak med ungefär lika stor rätt kan sägas
om våra öfriga konungar på den tiden, blifver det inte mycket
kvar på vår andel af de båda faktorer, som enligt Philippson
skapat och uppburit vår storhetstid.
Det är på tal om slaget vid Warschau Erdmannsdörffer fäl-
ler nämnda uttryck. Efter en utförlig skildring af denna strid efter
Droysen och Riese uppkastas sid. 262 den frågan, om segern
skall räknas mera som svensk eller tysk. Härpå svarar förf. under
polemik mot Carlson, att kurfursten »in völlig ebenbirtiger Weise»
bidragit till segern eller, såsom satsen sid. 261 formuleras, att
»die endgiltige Entscheidung der Schlacht» tillhör honom och Sparre.
Så är jämvikt vunnen, men icke nöjd härmed kastar förf. på den
tyska vågskålen ytterligare trenne argument för att ge det sista
utslaget, nämligen 1) att Karl X Gustaf varit af tysk stam, 2) att
talrika tyska furstesöner stredo under honom och 3) att, om de
värfvade tyska regementena i den svenska hären medräknas, de
förbundnes här till större delen utgjorts af tyskar. — Läsaren må
själf döma om halten af dessa arronderingsförsök på den svenska
bäfdens gränsgebit.
För förhållandet mellan Fredrik Vilhelm och Karl Gustaf
lämnar Erdmannsdörffer en förträfflig redogörelse, byggd på flera
nyare källor och i vissa stycken utförligare än Carlsons. Den
historiska moralen synes dock kräfva cn gensaga, då förf. finner
sig kunna försvara kurfurstens trolösa politik med hans »hohe Ziel-
(8. 277) och att de andra gjorde på samma vis, och likaledes den
historiska sanningen, då han kallar den konung, som afslutit vår
förmånligaste fred, för en statsman »obne jeden dauernden Erfolg-
(sid. 211). Kurfurstens framgångar under krigsåret 1659 utvecklas
utförligt, och Sveriges ställning framställes så förtviflad, att det
redan nu skulle förlorat — enligt Erdmannsdörffer, sid. 338 och
340 — Pommern, enligt Philippson, a. st. sid. 102, hela sin
stormaktsställning, om det ej räddats af Fraukrike. Som man ser,
ha dessa utländingar haft mera öppen blick än våra egna historici
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
