Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK HISTORIA OCH MODERN TYSK HÄFDATECKNING 91
för Frankrikes förtjänster om vår storhetstid. För att framdraga
ännu ett exempel härpå, så uppger Fryxell — 13: 98 —, att i
det andra bremiska kriget ej ens Frankrike velat taga Sveriges
parti; sid. 400 hos Erdmannsdörffer påpekas emellertid, hurusom
Frankrike i sista stunden verkligen beslutat uppträda till Sveri-
ges förmån, fastän de förbundne då skyndade att afsluta freden
med Wrangel före det franska sändebudets framkomst. Då däremot
samme förf. påstår, att svenska regeringen af fiendernas mängd af-
skräcktes från strid, må erinras, att rådet verkligen affärdat en
skrifvelse till Wrangel med villkorlig tillåtelse att anfalla läne-
burgarne, ehuru detta bud först framkom efter fredens afslutande.!
I Philippsons nyss citerade »Das Zeitalter Ludwigs des vier-
zehnten» förtjänar först observeras sid. 78, där han reducerar 1668
års Trippelallians till en politisk komedi, arrangerad af Karl II och
Jan de Witt i godt samförstånd med Ludvig XIV för att stilla den
mot Frankrike retade opinionen i deras länder. — Sid. 101 ff.
lämnas en kort framställning af Sveriges inre förhållanden vid
1600-talets midt. Åtskilliga af dessa uppgifter äro mer eller mindre
skefva, såsom att konungen vid alla åtgärder varit bunden af rådets
samtycke, att rådet varit själfskrifven förmyndare under minorennitet,
att ej blott bönder, utan ock borgare varit utestängda från utskotts-
mötena o. s. v. För den stora reduktionen uppges en terminus a
quo, som aldrig fanns; dess utsträckning till de transbaltiska pro-
vinserna betecknas (sid. 371) som en skriande orättvisa, och
Patkul, som hos Erdmannsdörffer dock är en blandad karakter,
blifver följaktligen här liksom hos Bräckner (se nedan) en stor
patriot.
Karl XI:s krig äro blott antydda; slaget vid Lund ej ens
nämndt. I redogörelsen för slaget vid Febrbellin — sid. 121 —
uppges den svenska styrkan och dess förlust i striden till den
högsta siffran bos Fryxell, eller respektive 11,000 och »minst+
4,000. I Krigsvetenskapsakademiens tidskrift 1876, häftet 13, är
dessa siffrors chauvinism redan klart uppvisad. Af de genom Man-
kell i Historiskt Bibliotek, del 3, meddelade handlingar rörande
fälttåget i Brandenburg 1675 upplyses, att svenskarnes styrka i
slaget utgjort omkring 7,000 man eller ungefär detsamma som fien-
dens, att deras förlust uppgått till omkring 600 och att den förlust
af 4,000 man, som hela fälttåget kostat svenskarne, hufvudsakligen
får skrifvas på sjukdomar, småstrider och i all synnerhet deser-
teringar före och efter striden den 18 juni.
I fråga om Sveriges och Preussens inbördes förhållande an-
sluter sig Philippson fullständigt till Erdmannsdörffer. Fredrik
I får alltså — sid. 494 f. — uppbära bittra förebråelser för
att han ej begagnat det gynnsamma tillfället att utjaga svenskarne
vom Reichsboden> och — på samma gång hålla ryssarne därur.
För att ej uppehålla sig vid den — kanske naiva — frågan. hvad
! K.G. Lundqvist, Sveriges krig med staden Bremen, sid. 172.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
