Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK HISTORIA OCH MODERN TYSK HÄFDATECKNING 93
att han som krigare förenade »persönliehen tollkähnen Heldenmuth
mit den angeborenen Instincten einer grossen Feldberrnnatur» och
som statsman »doch etwas. mehr war als nur ein abenteuerlicher
Phantast und Dreinschläger». Alltså: Bruckner frånkänner Karl
statsmannaförmåga, Philippson både statsmanna- och fältherre-
gåfvor, Erdmannsdörffer intetdera. Och så står gåtan olöst som
förr, och läsaren. lämnad i sticket af vetenskapen, får välja efter
eget tycke och smak.
Bröckners arbete förtjänar väl en närmare bekantskap af
svenska läsare; det angår ju i flera stycken lika mycket den svenska
som den ryska historien och verkar i hög grad trovärdigt och upp-
lysande, om det än lider af talrika upprepningar och en viss brist
på försmältning af det rikliga, delvis nya materialet. Sid. 501—
502 behandlas de af Peter efter svenskt mönster inrättade kol-
legierna, i hvilka t. o. m. en del svenska krigsfångar anställdes,
och Heinrich Ficks hemliga beskickning till Sverige för att studera
dess kollegiala inrättningar. Sid. 403 har förf. förlagt stilleståndet
i Valiesar till 1659, Kardisfreden till 1662.
I andra bandet af Onckens »Das Zeitalter Friedrichs des
Grossen> ägnas ett helt kapitel åt Sverige. Frihetstidens miss-
gärningar få där sin vederbörliga strafftdom, hvaremot Gustaf III:s
bild är hållen mycket ljus. Feluppgifterna bli allt talrikare. Lik-
som Erdmannsdörffer (II: 338) så förlägger äfven Oncken (s. 471)
sgrefve»(!) Görtz’ afrättning till den 13 mars i st. f. den 19 febr.
Fredrik I väljes till konung och krönes samma dag, den 2 maj;
i Nystadsfreden förlorar Sverige bl. a. »Viborgs län och (!) en
del af Karelen»; krigsbeslutet 1741 fattas af rådet (sid. 107). All-
mogens förtryck är, som förut nämndt, starkt chargeradt. Sid. 475
låter Oncken bönderna t. ov. m. vara uteslutna från riksdagen
1756, och det passar ju då bra i stycke, att Dalupproret af 1743
hänföres till detta år. Sid. 480 uppges, att Gustaf III aftalat re-
volutionsplanen med sina bröder och Hellicbius. Som bekant gjorde
ban hvarken prinsarne eller kaptenen den äran; först när allt var
klart till verkställighet, invigdes de i sina roller. Ej heller var det
från Karlskrona, som Karl — med 5 regementen» (7) — bröt upp
mot Kristianstad. Om dylika fel mest torde bero på naturen af
de källor förf. användt, är det väl den sammanträngda framställ-
ningen, som bär skulden till sådana skefva uppgifter, som att riks-
dagen enligt 1772 års regeringsform saknade initiativ och rådet
blott var rädgifvande (sid. 481 och 482).
Den svenska politikens beroende af Frankrike betonas här åter
mycket starkt, särskildt i fråga om 1772 års revolution, där Ver-
gennes spelar en hufvudroll. Emellertid finner man, att denna åsikt
om Frankrikes aktiva andel i revolutionen äfven på tiden i fråga
varit från tyskt håll omfattad. Fredrik II:s missnöje med revolu-
tionen hade enligt Oncken sin grund i den föreställningen, att
Frankrike därigenom ville försäkra sig om kraftig medverkan af
den svenske konungen för att till Polens hjälp angripa Ryssland,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
