- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Fjortonde årgången. 1894 /
96

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

96 ÖFVERSIKTER OCH GRANSKNINGAR

öfver upptäckten af en ny vetenskaplig sanning. Bit för bit sönder-
plockas kronprinsens krigiska prestige, hans politiska duglighet och
beder, ja, t. o. m. hans värdighet som enskild man, till dess slut-
ligen intet mer står kvar än den ömkliga bilden af en misslyckad
intrigmakare, som lik den afslöjade bofven i ett tyskt Röhrungs-
drama under barm och gyckel jagas ut från scenen.

Det för den nationella själfkänslan sårande minnet att vid
1813 års storartade uppresning ha stått under ledning af en ut-
länding ha preussarne aldrig kunnat försona sig med. Man till-
grep därför redan 1813 den utvägen att förneka denne ledares
duglighet och goda vilja och skrifva allt godt, som uträttades, på
hans preussiska underbefälbhafvares räkning. Att denna ton från
Bilows dagar ingalunda är utdöd inom det preussiska generalitetet visar
den redan 1859 begynta, men först detta år fullständigt utkomna,
delvis af preussiska generalstabens historiska afdelning utarbetade
»Geschichte der Nord-Armee»>. Hos Oncken äro alla de gamla an-
klagelserna troget återupprepade, och om han just ej kommit att
förete några nya bevis, får detta mindre skyllas på författaren än
på sakens egna svårigheter.

Karl Johan deltog ej i kriget af intresse för Europas stora
sak, utan för att vinna Norge åt Sverige och franska kronan åt sig
själf, hvilket allt kejsar Alexander lofvat honom. Sina förbunds-
förpliktelser höll han blott så långt det behagade honom; hans egen
här räknade 6,000 man mindre, än öfverenskommet var, och det
oaktadt förbehöll han sig en stor del af de engelska subsidierna.
Att framställa kronprinsen som upphofsman till de allierades opera-
tionsplan är en »löjlig villfarelse» (sid. 665). Likgiltig för sin plikt
och det gemensamma bästa, blottställde han afsiktligt både Hamburg
och Berlin för fienden och sökte hålla sin här utom striderna för att
ej göra Napoleon emot (sid. 660—678). Och då slutligen de för-
bundne mot hans vilja beslöto restituera det bourbonska buset, svek
han sina allierade ända därbän, att han bakom deras rygg sökte
förbindelser med fienden för att bana sig själf väg till franska tro-
nen, — I korthet sagdt — det är så långt ifrån, att Karl Johan
förtjänar räknas som en af befrielseverkets hufvudledare, att han
tvärt om, så långt förmågan räckt, genom egennytta och förräderi
bindrat saken.

Så där tager sig den svenske kronprinsens syndaregister ut.

Det måste räknas den tyska forskningen till heder, att flera
tyska män på sista tiden funnit sig manade att uppträda och på-
visa den chauvinistiska legendnaturen hos flere af dessa beskyll-
ningar. Ett sådant arbete — om ock af anspråkslöst omfång —
är 0. Wehners »Carl Jobann und Billow in den ersten Tagen
nach der Schlacht bei Grossbeeren», publiceradt i Greifswalder-
gymnasiets årsberättelse 1892. Ett sådant af största betydelse är
Ernst Wichrs »Napoleon und Bernadotte im Herbstfeldzuge 1813»
(Berlin 1893). I samma riktning går ock K. Woynars i svensk
öfversättning redan sedan ett par år bekanta afhandling om Öster-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Nov 18 01:28:21 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1894/0468.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free