Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 ÖFVERSIKTER OCH GRANSKNINGAR
ening med Sverige, men konstituerande rättsakt för denna senare
förening är den icke, Och vid den grundväsentliga skillnad som
är mellan att ett land är förenadt med ett annat såsom en del af
det senare, och att båda äro förenade såsom själfständiga riken,
kan man ej säga att den senare föreningen är eu närmare bestäm-
ning af den förra.
I sin föregående, förut omnämnda uppsats har anm. haft till-
fälle uttala sin mening, att Kieltraktatens ordalag, så obestämda
de än äro, icke synas peka åt det håll, att Norge skulle blifva en
del af Sverige, utan snarare antyda ett motsatt förbällande. Anm.
finner ingen anledning att nu återupptaga detta ämne. Men under
förutsättning att förf:s uppfattning af Kieltraktaten icke är riktig,
förtjänar hans arbete i öfrigt ett ytterligare skärskådande.
Förf. upptager först till ytterligare vederläggning påståendena
att Kieltraktaten uppgifvits först af stormakternas kommissarier vid
underhandlingarne i Kristiania, sedan af Sverige genom konventionen
i Moss. Anm. har nog sina betänkligheter vid ett och annat af
förf. användt argument eller uttryck, men i det väsentliga är anm.
ense med förf. och anser hans utredning vara ganska förtjänstfull.
Fört. gifver därefter en i anm:s tanke ganska god karakteristik af
Mosskonventionens betydelse såsom icke afseende att upptaga till
afgörande tvistefrågan om Norge rätttsligen redan var förenadt med
Sverige — den frågan sköts med afsikt undan — utan att vara en
öfverenskommelse om den faktiska situationens afveckling, i det man
nu blifvit enig om att föreningen skall genomföras (sid. 61). —
Därefter visar förf. på ett fullt öfvertygande sätt, att Karl Johan
ingalunda ansåg sig genom Mosskonventionen hafva öfvergifvit stånd-
punkten om Karl XII såsom genom Kielfreden rätt konung af
Norge, och att Karl Joban till och med sökt vindicera att vid
Mosskonventionen norrmännen erkänt den svenska ståndpunkten så-
som giltig. Att sålunda, sedan ett aftal slutits, söka tolka det
till sin fördel är ju icke något ovanligt tillvägagående, utan att
den ena partens ensidiga tolkningsförsök få uantagas såsom obe-
tingadt riktiga. Det är emellertid icke utan att hos förf. märkas
ansatser att gilla Karl Johans påståenden och att stärka dem med
egna argument. Anm. håller för sin del fast vid förf:s ofvannämnda
åsikter å sid. 61 i hans arbete. Den tvistiga rättsfrågan har med
afsikt skjutits undan. Man har sökt finna ordalag, som skulle vara
neutrala i afseende å den, och om man ej alltid fullt lyckats utan
valt en och annan fras, som synes luta än åt ena sidan än åt
den andra, så måste en opartisk tolkning hålla sig till den uppen-
bara afsikten vid konventionens ingående, att lämna den frågan
å sido.
Den undanskjutna motsatsen i den svenska och norska upp-
fattningen af rättsfrågan framträdde bjärt, sedan de svenska kom-
missarierna kommit till Kristiania och underhandlingarne med stor-
tinget börjat. De förra fasthöllo, enligt sin instruktion, Sveriges
gamla ståndpunkt, och fullt så bestämdt häfdade stortinget den mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
