Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 E HILDEBRAND
Ständerna, som saknade egentligt initiativ, voro hänvisade till
petitioner eller besvär, samt, när dessa icke hjälpte och tåla-
modet brast, såsom ultima ratio, till uppror och afsättning.
Försöken att komma ur detta tillstånd, att minska
anledningarna till uppror och att förekomma så våldsamma
kurer som en afsättning, äro intressanta och förtjäna efter-
världens erkännande. Johan III:s regering företedde en
rad föga lyckade försök i denna väg. Sigismunds katolska
religion hade däremot erbjudit ett gynnsamt tillfälle vid hans
kröning, som med ifver omfattades. Ständerna uppställde,
som bekant, krafvet på en försäkring, innan konungakronan
sattes på hans hufvud. Sigismund åberopade sin rätt som
arfkonung och yrkade, att före kröningen ingen försäkran
kunde affordras honom. Från sin ståndpunkt hade han i
själfva verket icke så orätt. Någon skyldighet till en för-
säkran såsom villkor för kröningen kunde man ej ur lagen
påvisa. Visserligen hade 1590 års arfförening föreskrifvit,
att så ofta någon förändring skedde i regementet, skulle
den tillträdande konungen lofva att hålla ständerna vid
Sveriges lag och gifna privilegier samt ingen tvinga mot
samvetet »till någon gudsdyrkan eller tro, hvaremot stän-
derna skulle förnya stadfästelsen på arfföreningen. Men
dels åberopades icke vidare denna arfförening direkt, dels
voro bestämmelserna ytterst allmänt hållna, dels fastställ-
des icke, när och huru de ömsesidiga löftena skulle utbytas.
Enligt gammal sedvana skulle det just vara vid kröningen.
Men man rörde sig icke i några inkörda konstitutio-
nella hjulspår. Det blef ett maktprof mellan konung och
ständer, hvarur de senare gingo som segrare; resultatet
blef ett nytt faktum i arfrikets statsrätt, en konungaför-
säkran. När den nya arfföreningen antogs 1604, då till-
fälle hade varit till ordnande af konungs och ständers öm-
sesidiga rätt, gick man likväl icke ens så långt som 1590.
Det hette endast på slutet, att emot denna arfförening hade
deras »nådigste furste och herre och högbemälte våra nå-
diga öfverheter och arffurstar» lofvat att hålla ständerna
vid deras kristliga religion, vid Sveriges lag och välfångna
privilegier, samt styrka och förhjälpa dem till deras och
rikets rätt. Huru man vid hvarje nytt tronskifte skulle
gå till väga, därom nämndes ingenting. Några villkor för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
