Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL IX:S TESTAMENTE OCH TRONSKIFTET 1611 25
arfsrättens åtnjutande voro visserligen inryckta i denna
tronföljdsordning, men de hade framkallats af tillfälliga
förhållanden under Sigismund eller voro för allmänt hållna
för att kunna få någon praktisk betydelse. Arffurstarne
skulle sålunda förlora arfsrätten, icke blott om de affölle
fran Guds klara och rena ord, utan äfven om de underläte
att göra hvad som kunde lända till fäderneslandets gagn
och välfärd, Hvem skulle afgöra detta? — Hertig Karl hade
emellertid varit en af de verksammaste deltagarne i 1594
års rörelse. Det bidrog väl till att han för sin räkning
accepterade det nya begreppet. Allt berodde dock på för-
säkringens innehåll, och hans egen, för öfrigt afgifven först
efter kröningen, var i det hänseendet torftig nog. Men i
det allmänna föreställningssättet hade behofvet af en för-
säkring trängt in. En sådan ansågs snart af ständerna
såsom ett skyddsvärn mot konungamaktens öfvertag. Frå-
gan var blott, huru densamma skulle komma till stånd.!
Äfven genom ståndsprivilegierna kunde man lägga band
på konungamaktens utöfning under en tid, då konungen
hade mot sig icke ett folk, utan skillda ständer. Men det
var endast gifna och välfångna privilegier, konungen i arf-
föreningen lofvade att bekräfta. Blef det fråga om att öka
eller ändra dem, vardt äfven detta en maktfråga mellan
konungen och respektive stånd. För öfrigt var det endast
adeln, som hade några samfällda ståndsprivilegier, men några
nya hade den aldrig lyckats utverka under Karl IX:s rege-
ring och den befann sig i det hänseendet ungefär på stånd-
punkten från Johan III:s dagar. Det är bekant, huru Si-
gismund i det närmaste lyckades eludera yrkandet på nya
privilegier. Prästerskapets försök att skaffa sig en dylik
skyddsurkund hade återigen fullkomligt misslyckats.
Gustaf Adolfs konungaförsäkran, den utförligaste i Sve-
riges nyare historia före frihetstiden, intar ett mycket fram-
stående rum inom denna klass af statsakter och har af historie-
skrifningen blifvit uppskattad till sitt fulla värde. Man
har för densamma blott alltför mycket förbisett den grund-
läggande urkunden, rådets och ständernas postulater 1611.?
1 Jfr ofvan sid. 22 not. 3 prästeståndets ordalag.
? Hallenberg, Gustaf II Adolfs hist. I, s. 195, 196, börjar med ett
referat af postulaterna men stannar med femte paragrafen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
