Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE SENASTE UNDERSÖKNINGARNA RÖRANDE YNGLINGASAGAN 53
beroende, i hvilket Snorre stod till Are. Hvad särskildt
ynglingasagan beträffar, torde dess uppgifter bäst kunna
förklaras. så vida man antager, att Snorre i allt väsentligt
följt Are samt — i nägra få punkter — den nu förlorade
Skioldungasagan och Håleygjatal. Af de torra fakta, som
där meddelades, lyckades han med sin berättartalang och
med sin förmåga att kombinera, att skapa den berömda
saga, som i så manga århundraden fått gälla såsom ett
oförlikneligt historiskt dokument.
Man behöfver ej länge syssla med Snorres ynglinga-
sagor för att finna, att dessa innehålla åtskilligt, som icke
kan läsas ut ur de utdrag ur Tiodolfs dikt, som han med-
delar. Atskilliga förklaringar hafva gifvits häraf. Storm!
antog, att Snorres källor varit »en kortfatted Konge-
rekke (Historia Norwegie), Tjodolvs vers, en skjoldunge-
sage samt lösrevne Sagn om de senere konge», men detta
antagande utgick från den förutsättningen, att Ares ko-
nungasagor endast omfattat perioden från Halfdan Svarte
till 1030 eller 1047.? Förutsättningen motsäges bestämdt
däraf, att Are bevisligen känt Ynglingatal och af detta
utdragit det ännu bevarade ättartalet. Att han, då han
skref en norsk konungahistoria och kände denna ätts äldsta
ursprung, ej skulle hafva begagnat sig af denna källa, är
ytterst otroligt, och ännu otroligare är det, att en norsk
munk i ett engelskt kloster först skulle hafva kommit på
den idéen att tyda Ynglingatals gåtor samt omskrifva dem
på historisk prosa. Det kan för öfrigt betviflas, att en
munk ägt den kännedom om isländsk mytologi. som behöfts
för ett dylikt värf. Likaså är det åtminstone ovisst, om
Snorre ägt den kunskap i latinet, att han kunnat begagna
sig af detta arbete; att han kan böja några latinska ord
riktigt, är sant, men detta kunna äfven personer i våra
dagar, hvilka icke mäkta läsa en ganska enkel latinsk bok.
Ej heller kan man pavisa, att denna krönika varit känd
på Island. Då Snorre i sitt företal säger, att Are präst
först af alla »ritadi froedi bedi forna ok nyja», så synes han
mig med >forna» tydligen åsyfta tiden före Harald Hår-
fager, och det torde vara svärt att ej sammanställa detta
! Storm, Snorre Sturlassöns IHistorieskrifning (1873) s. 112.
? Storm, a. a. 8. 14, 23. 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
