Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE SENASTE UNDERSÖKNINGARNA RÖRANDE YNGLINGASAGAN 59
tolkning är otvifvelaktigen mera tilltalande, men knappt till-
fyllestgörande. Fteyr dyrkades ju öfver allt i norden, om
än hans tempel i Upsala var det mest berömda, och äfven
om östdanskarnes stamheros kallats Ynguna Freyr och ej
blott Inge eller Yngve — hvilket synes långt ifrån säkert
— var därför ingen anledning att anse honom hafva varit
konung i Upsala, ty så populär kunde den upsaliensiska
Freyskulten väl ej hafva varit. Men äfven om så varit,
förefaller det besynnerligt, att danskarne (eller Tiodolf)
på den grund gjort honom till stamfader för en serie af
svenska konungar samt införlifvat dessa i sin egen konunga-
serie.
Jag tror således, att man måste tillgripa en annan för-
klaring. Men innan jag lämnar denna, måste jag först be-
röra tvänne punkter, hvilka böra vara klara, innan vi
konna skrida till frågan om ynglingaättens förhållande till
Sverge. Den första rör svenskarnes egen uppfattning af
den uppsvenska konungaättens ursprung, den andra det sätt.
på hvilket Tiodolf sammansatte sin konungalängd.
I Vita Ansgarii (kap. 26) berättas om en syn, som en
svensk hedning skulle hafva haft. Han hade — berättar
Ansgaril biograf — tyckt sig vara >»in conventu deorum,
qui ipsam terram possidere credebantur», och dessa hade
uppmanat svenskarne, att i stället för att antaga någon
främmande tro dyrka den kort förut aflidne konung Erik
såsom gud, hvilket ock skedde. Men detta åskådningssätt
hade väl ej varit möjligt, så vida ej gudarne ansetts såsom
landets forna herrar, något som ock antydes af orden: »qui
ipgam terram possidere credebantur». Af spridda yttranden
hos Saxo, som ju ej är beroende af Ynglingatal, blir detta
än tydligare, och af honom kunna vi finna, att de svenska
konungarne ansågo sig härstamma från Freyr. »>»Frö, deo-
rum satrapa — säger han (s. 120) — sedem haud procul
Upsala cepit, ubi veterem litationis morem tristi infando-
que piaculo mutavit;. På ett annat ställe kallar han svea-
konungarne Frös söner: »Sveonum fines (Starchaterus) in-
greditur, ubi cum filiis Frö septennio feriatus», och i Brå-
valla slag (s. 384) uppträda de främste svenske kämparne
såsom »Frö dei necessarib. Äfven Tiodolf torde äga något
vittnesbörd, och han nämner skilfingen Adils »Freys ått-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
