Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES POLITIK 1686—1689 173
freden och motsatsen mot Frankrike, nämligen general-
staterna och kejsaren. Garantitraktaten i Haag 1681 be-
tecknar den stora vändpunkten i Sveriges yttre politik,
uppslaget till Sveriges hela följande hållning till de stora
europeiska motsatserna under årtionden.
Men otvifvelaktigt var det ej blott behofvet af fred,
som dref till detta omslag 1 Sveriges alliansställning, utan
äfven insikten att Frankrike icke förmådde gifva nödig
trygghet åt Sveriges vidt spridda besittningar. Sverige
behärskade ej längre Östersjön, men på väldet däröfver
berodde dess kraft och bestånd, då dess områden voro be-
lägna rundt om Östersjöns kuster. Häri låg ett motiv att
söka en förbindelse med tidens främsta sjömakt, som kunde
tillförsäkra Sverige stödet af dess flotta. Den äret efter
garantitraktaten afslutade alliansen med kejsaren band
ytterligare Sveriges politik vid Frankrikes motståndare
och afsåg därjämte att vinna ett stöd för dess tyska länder,
som efter krigets slut voro illa medtagna och försvarade at
otillräckliga krigskrafter. Med denna allians var i hufvud-
drag den federativställning färdig, i hvilken Karl XI sag
en garanti för sitt rikes fred och själfständiga bestånd,
medan han genomförde enväldets reformatoriska uppgifter.
Svagheten i den svenska stormaktens yttre byggnad
låg emellertid icke allena — knappt väsentligen — i dess
förhållande till de allmänna politiska motsatserna i Europa,
utan i dess ställning till den andra skandinaviska makten,
Danmark. Sveriges ofantliga maktutvidgning under Gustaf
Adolfs, Axel Oxenstjernas och Karl Gustafs ledning hade
fullkomligt omkastat förhållandet mellan de båda mnor-
diska kronorna. Eröfringen af de skånska provinserna
gaf Sverige hafvets tryggande gräns och bröt den farliga
angreppsposition, som Danmark dittills ägt mot själfva
hjärtat af Sverige. Men icke nog därmed. De svenska
statsmännen hade åt sig själfva gent emot Danmark skapat
en ställning icke mindre farlig, än den Danmark förut ägt,
och af den art, att det blef en lifsfråga för Danmark att
befria sig därifrån. Besittningen af Pommern, Bremen och
Wismar möjliggjorde uppställandet af en armé i Tyskland
för att söderifrån angripa Danmark samtidigt med en aktion
från svenska hufvudlandet mot öarne och Norge. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
